Sondmatning
Ofta är det lite otäckt att komma igång med sondmatning men det man kan tänka på för att gaska upp sig är att lammet troligtvis kommer dö ändå om man inte får i det mjölk. Och med tanke på hur liten risken är att sondslangen kommer fel så har man allt att vinna! Det finns dock några saker att tänka på innan man börjar.
Börja med att ta tempen! Skriv ner denna och tänk sedan efter hur gammalt lammet är. Följ sedan rätt alternativ:
Om lammet har under 37 grader i temperatur, är över 5 timmar gammalt och är så svagt att det inte håller upp huvudet då behöver det så snabb energi att en glukosinjektion i buken ofta är enda räddningen.
Om lammet har under 37 grader i temperatur, är över 5 timmar gammalt men är så pass vid medvetande att det lyfter huvudet då ger du det råmjölk eller mjölk/lammnäring med lite druvsocker i sond och sedan värmer du försiktigt upp det till strax över 37 grader. Kolla tempen vart 20 minut medan du värmer upp det. Ge det eventuellt en omgång sondmat till innan du släpper ut lammet till tackan.
Om lammet har under 37 grader i temperatur och är yngre än 5 timmar så är det viktigt att man först värmer upp det till strax över 37 grader innan man ger det mjölk. Att värma upp det först är mycket viktigt för annars får lammet med stor sannolikhet skador som den dör av. Sen sondmatar du det om det inte kan dricka från flaska.
Om lammet har mellan 37 och 39 grader i kroppstemperatur så kan du sondmata det oavsett ålder bara det är vid medvetande.
Det finns flera olika sorters utrustning att få tag på men det viktigaste är att sondslangen är rundad i den änden som ska ner i lammets strupe. Hur själva behållaren man häller mjölken i är utformad är en smaksak men jag föredrar Roslams behållare som är lite mer ”knubbig”. Det gör att den inte välter så lätt i handen när den är full som en stor spruta kan göra. Sen tycker jag att det är svårt att trycka i mjölken som man kan tro att man måste göra om man använder spruta. Mjölken rinner ner av sig själv ganska snabbt så det är bara att fylla behållaren och vänta lite. Ibland kan det rinna lite trögt och då hjälper det ofta att ”sträcka upp” lammet lite så blir det mer plats i magen.
Jag brukar sitta ner och lägga lammet så att dess bakben hänger ner mellan mina ben och den vilar med magen/bröstet åt sidan över mitt högra lår (jag är högerhänt) så klämmer jag åt lite med benen så att den sitter stadigt. Sen håller jag lammets huvud med min vänsterhand (vänsterarmen vilar över lammkroppen och håller den på plats) och med höger hand för jag in sondslangen i mungipan på lammet och matar ner den. När en lagom lång bit av slangen är inne (måtta på utsidan av lammet innan du för in slangen) tar jag behållaren i vänster hand och häller i mjölken med höger sne väntar jag tills det har runnit ner och drar försiktigt upp sonden.
Vilken sondmat man använder beror förstås på vad man har att tillgå. Allra bäst i alla lägen är råmjölk. Även om lammet är äldre än ett dygn och kanske inte kan ta upp alla imoglobiner så är råmjölk späckat med vitaminer och fett. Näst bäst är förstås tackmjölk. Om lammets mor inte har tillräckligt med mjölk så kan man ta av en eller flera andra tackor. Passa gärna på under lamningen att ta råmjölk och mjölk av dem som har mycket och frys in.
Koråmjölk går också att använda men den är inte lika koncentrerad som tackmjölken och behövs därför ges i större mängd. Blanda gärna råmjölk från flera kor eftersom vissa lamm kan reagera negativt på mjölk från vissa kor. Blandar man från flera så blir risken ”utspädd”.
Har man bara lammnäring i pulver så kan man ta i lite druvsocker för att ge snabb energi.
Lammnäringar finns av olika märken liksom råmjölksersättningar.
Text: Emma Rosenmüller