Slutrapport från Vinnovaprojektet Cirkulära Yllekläder
Projektet drevs från den 1 januari 2019 till 31 januari 2020. Projektägare har varit LRF och Claudia Dillmann från SF har varit projektledare. Samarbetspartners har varit Smart Textiles, Högskolan i Borås och klädföretagen Filippa K samt Röjk Superwear.
Text Claudia Dillmann
Projektmål
Målet med projektet har varit att få till en lösning där det gick att få ekonomi i alla led och nytta av råvaran in i minsta fiber. Vi har därför månat om att så många parter som är möjligt i ullens cirkulära kedja ska vara representerade och involverade i projektet; från fårbönder via fårklippare, forskare, ”ullförädlare”, kläd- och inredningsföretag, till konsumenter. När många led är representerade kan man få en helhetsbild av vad som finns och vad som saknas gällande svensk ullförädling. Projektet har genererat en rad synergieffekter som branschöverskridande samarbeten, kunskapsförmedling/ökning, branschförståelse, innovationer samt produktutveckling.
Vi har i projektet byggt upp ett branschnätverk där målsättningen har varit att öka kunskapen om svensk ull och svensk ullproduktion. Alla led ska känna sig delaktiga i utvecklingen av svenska ullprodukter i den cirkulära ekonomin, genom hela kedjan från fåret till den färdiga produkten. I projektet har vi bjudit in till flera aktiviteter där deltagarna har haft tillfällen att mötas fysiskt och fått möjlighet att skapa nya nätverk.
Deltagarna i projektet har under projektets gång kontinuerligt fått ta del av och bidra i de analyser och kartläggningar som har gjorts. Dessa ökade kunskaper har lett till nya samarbeten samt till produktutveckling och affärer.
Analyserna och kartläggningarna har lett till många frågor men också till problemlösning i flera led. Internationella kontakter och samarbeten har etablerats för att lösa de led som för närvarande saknas inom svensk ullförädling/ullprocessning. På så vis har vi tagit fram ett antal olika ylleplagg baserade till 100 % av svensk ull i projektet. Modellerna har gjorts tidlösa och med hög kvalitet för att kunna användas länge. I plaggets slutskede kan de antingen återvinnas till nya plagg eller komposteras. De färdiga ylleplaggen sålde slut snabbt. Nya är på gång under 2020.
Spridningen av de i projektet insamlade kunskaperna har gjorts genom föreläsningar runt om i landet, via sociala medier, press och via ett aktivt nätverkande. Både inom den befintliga ullbranschen och via nya kanaler i nätverken. Vi har tagit fram, publicerat och tryckt upp informationsmaterial, kursmaterial och producerat en informations- och marknadsföringsfilm ”Fåren och Ullen”.
Projektaktiviteter:
- B2B möte i Kil – ullproducenter och tillverkningsindustri samt klädföretag möts och pratar ull
- Workshop på Science Park i Borås med temat “Möjligheter och brister i svensk ullproduktion” – deltagare från tillverkningsindustrin, forskning- och förädlingssidan brainstormar
- Swedish Wool Initiative möte på Filippa K – kläd- och inredningsföretag möter ullproducenter för att starta samarbete och göra gemensamma ullaffärer
- Affärsmodeller för Ull på Smart Textiles i Borås – ullproducenter och tillverkningsindustri träffas för att skapa cirkulära affärsmodeller
Implementering av projektet samt potentiella samhällseffekter
Första steget har varit att ullproducenten ska se ullen som en resurs och inte som en restprodukt. För att ullen ska kunna bli en värdefull råvara krävs en avel riktad mot ullkvalitet. Ullkvalitet är subjektivt men till hjälp har vi de ullmönstrare som finns idag (ca 9 stycken i hela landet). Idag görs ullmönstring i avelssyfte men endast på ett fåtal raser. Vi vill bidra till att mönstringen ökar både inom dessa raser, samt inom de till antalet större raserna, där stora mängder ull finns som kan användas kommersiellt.
Med hjälp av de ullmikroskop vi har införskaffat i projektet kan man bedöma ullen på det levande djuret på ett enhetligt sätt. Med ledning av resultatet av denna bedömning kan man välja ut de djur som lämpar sig bäst för en framtida ullproduktion. Detta verktyg kan göra skillnad i aveln på kort sikt och det kan användas på alla får och ulltyper.
Nästa steg för att få upp värdet på råullen är att öka kunskapen om ullskörd och ullhantering. Projektet har tagit fram ett utbildningsmaterial, foldern ”Ull -skörd och hantering”, som vänder sig både till ullproducenter, fårklippare och ullhanterare/ullsorterare,
När ullen är klippt och färdig för försäljning behöver man kunna sätta ett pris och ett värde på fiberråvaran. Att mäta fibertjockleken med en micrometer är ett internationellt vedertaget sätt att mäta ullen. Förenklat kan man säga att ju lägre micron desto högre kilopris. Kan man dessutom föra in detta värde i en databas så har man genast kommit än närmre målet med att kommunicera ut värdet.
Projektet har på inrådan från Smart Textiles och Högskolan i Borås köpt in en Fiberlux (micronmätare) för att även här skynda på utvecklingen. Vi testar och utvärderar hur vi kan utnyttja detta redskap på bästa sätt och hur vi kan omvandla resultaten till värdefull information i Elitlamm.
Ett nätverk kallat ”Swedish Wool Initiative” har bildats med representanter från både kläd- och inredningsindustrin. Nätverket består av drygt 40 representanter från drygt 25 olika sko-, kläd- och inredningsföretag. Företagen kommer att samordna inköp och de första leden i sin ullprocessning, dvs. sortering, insamling, logistik och tvätt. Resterande delar som saknas i processen är beroende av vilken produkt som ska tas fram. I nästa förädlingsled får företagen samordna sig med andra företag för att ta fram liknande produkter. Målsättningen är att på ett hållbart sätt kunna producera nya hållbara ullprodukter i en cirkulär ekonomisk kedja där hänsyn tas till alla led, från råvara till slutprodukt.
Vår ambition är att vi de närmsta två åren ska ha höjt den svenska ullanvändningen från 30 % till 40 %. Dels genom att nätverket ”Swedish Wool Initiative” har startat där f.d. konkurrenter blir kollegor och dels genom den produktutveckling som skett under projektets tid. ”Tillsammans för svensk ull” är vår paroll. #tillsammansförsvenskull
Vad gäller hållbarhet och klimatavtryck är svensk ull en mycket potent framtidsfiber. En ”bieffekt” av projektet har varit att klädföretagen insett att de måste tänka hållbart redan från fiber till färdig produkt. Ett konkret exempel är att ett klädföretag först tänkte blanda ullen med polyester till sin kollektion i ulltyg för att ”öka slitstyrka och smutsavvisning”. Under projektet har de helt tänkt om och nu är det bara rena ullfibrer som gäller. De har, genom vår försorg, förstått att dessa egenskaper redan finns inbyggda i en ullfiber. Flera av de klädföretag som ingår i ”Swedish Wool Initiative” kommer också att lansera plagg av svensk ull under hösten 2020 samt våren 2021.
Informationsmaterialet har varit mycket efterfrågat och även media har visat ett stort intresse. Vi har skickat ut pressmeddelanden med information om projektet. Projektets syfte och aktiviteter har omtalats i såväl fackpress, sociala medier, lokalpress och rikstäckande dagstidningar såväl som i radio.
Lärdomar:
- Ullen är en premiumprodukt och ingen biprodukt som den under en period har ansetts.
- Hos Jordbruksverket hamnar ullen mellan stolarna eftersom den ses som en lantbruksprodukt (biprodukt) när den sitter kvar på fåret och riskavfall, eller i bästa fall en textilfiber, när den blivit avklippt.
- Ull är en fiber som ofta jämförs med billiga fibrer framställda på syntetisk väg (ex. vis oljebaserade- eller regenereratfiber). Kunskapen om dess fördelar framför syntetiska fibrer har gått förlorade.
- Ullen måste ses som den resurs den är och värderas upp ända från råvaru- och produktionsledet, över förädlingsledet, till användar- och förbrukningsledet.
- Om svensk ull värderas upp så får vi en ökad självförsörjningsgrad, ett lägre klimatavtryck inom klädindustrin och även en ökad kunskap i alla led om en av världens äldsta och mest användbara fiber.
Bilder:
Ullskörd (Stephane Lombard)
Vinnovatröjorna med fåren som bidragit med sin ull i bakgrunden (Claudia Dillmann)
Jodi Everding från Filippa K, Elin Näsström Från Smart Textiles och Claudia i samband med workshop om ull och framtida ullprodukter på Högskolan i Borås (Linda Nydén)
Ullmönstring (Mia Brandqvist)
Klippning av får (Gudrun Haglund Eriksson)
Svenska får (Einar de Wit)