Djuren kan räcka till för skötseln av ängs- och betesmarker — men marginalerna är små
En
ny rapport om betesmarkernas utveckling visar att lantbrukarna använder
miljöersättningarna för att sköta 75 procent av Sveriges mest
värdefulla ängs- och betesmarker, men att arealerna minskar.
Miljöersättningarna finansieras både av EU och av nationella medel.
Studien visar också att de djur som finns i Sverige räcker för att
hävda betesmarkerna, men att marginalerna inte är stora.
Under åren 2002 — 2004
genomförde Jordbruksverket en stor inventering av Sveriges ängs- och
betesmarker med hjälp av personal från länsstyrelserna. Värdefull
flora, kulturmiljöer som stenmurar, byggnader, träd och skötselstatus
registrerades. Resultatet finns tillgängligt för allmänheten i
databasen TUVA. Informationen ligger till grund för en ny studie av
utvecklingen av svenska ängs- och betesmarker. Analysen är genomförd av
Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Jordbruksverket inom
projektet som utvärderar den EU-gemensamma jordbrukspolitikens (CAP:s)
miljöeffekter.
Igår — idag — imorgon
Studien
har tittat på hur markerna har skötts historiskt, hur de sköts idag och
hur de skulle kunna skötas i framtiden. De historiska analyserna visar
bl a att variationen i skötseln har varit stor. Det gäller dels
variation i hur intensivt markerna hävdas och dels vid vilken tidpunkt
de hävdas. För arter som är knutna till ängs- och betesmarkerna är
variationen viktig även framöver — och det finns goda möjligheter till
detta inom ramen för miljöersättningarna.
Analyserna
visar glädjande nog att det nationella miljömålet för arealen ängar som
sköts, 10 000 hektar, kan vara uppnått. Men det behövs kompletterande
fältstudier för att konstatera att det resultatet stämmer.
Ny modell bedömer möjligheterna att hävda betesmarkerna
För att kunna säga något om framtiden för dessa ängs- och betesmarker
har Jordbruksverket utvecklat en ny modell för betesmarksskötsel.
Modellen använder bl a data från inventeringsdatabasen TUVA för att
uppskatta hur mycket foder betesmarkerna ger. När man sedan jämför med
hur många djur som finns och hur mycket de betar markerna kan man
bedöma möjligheterna för att betesmarkerna hävdas i olika delar av
Sverige. Modellen visar att de djur vi har idag kan räcka för att klara
hävden av ängs- och betesmarkerna, men att det inte finns några stora
marginaler. I vissa delar av södra Sverige är det ont om betesdjur. I
norra Sverige är det gott om djur, men kostnaderna för att få ut djuren
till markerna är höga.
Studien
visar tydligt att politiska- och ekonomiska styrmedel är avgörande för
om ängs- och betesmarker kommer att skötas i framtiden.
Kontaktpersoner
Sofia Blom, miljöenheten, 036-15 51 44
Martin Sjödahl, enhetschef miljöenheten, 036-15 58 76