Betesmarker – en outnyttjad resurs för klimatet
Gräsmarker har en stor och outnyttjad potential att lindra
klimatförändringen genom att absorbera och lagra koldioxid, säger FAO i
en ny rapport. Betesmarker och slättlandskap kan lagra mer kol än vad
skog kan om de förvaltas på ett bra sätt.
Genom sina 3,4 miljarder hektar täcker gräsmarker cirka 30 procent
av jordens isfria yta och utgör 70 procent av all jordbruksmark.
Därför
har de en viktig roll i arbetet med att minska sårbarheten och
förbättra anpassningen för ett förändrat klimat för den dryga miljard
människor som är beroende av boskap för sin överlevnad, enligt
rapporten Kopplingen mellan klimatförändringen och pastorala samhällen belägna i torra områden (pastoralister = folk som försörjer sig på boskapsskötsel).
Världen kommer att behöva använda alla möjliga åtgärder för att
begränsa den globala uppvärmningen så att den inte överstiger två
grader Celsius, säger FAO:s biträdande generaldirektör, Alexander
Müller. Enligt honom kan jordbruksmetoder som ökar kolinlagring i
jordar och vegetation bidra till minskade växthusgasutsläpp. Vidare
menar han att på så sätt kan jordbrukets produktivitet och
buffertförmåga (resiliens) stärkas och därigenom bidra till tryggad
tillgång till mat och fattigdomsbekämpning.
Markförstörelse
Av allt kol som finns lagrat i marken beräknas 30 procent finnas i
betesmarker. Om man räknar in det kol som lagras i träd, buskar och
gräs så ökar denna andel ytterligare. Betesmarker är särskilt sårbara
för markförstöring som en följd av t.ex. överbete, försaltning och
försurning. Hela 70 procent av världens betesmarker är drabbade av en
eller flera av dessa processer. Det finns en risk för överexploatering
av marken som ett resultat av en snabbt stigande efterfrågan på kött-
och mejeriprodukter.
Genom att förbättra förvaltningen och bevara andelen organiskt
material i marken kan jorderosion och förlusterna från bränder och
överbetning minska. På så sätt kan upp till en miljard ton kol per år
bindas. Men för att få detta till stånd krävs kraftfulla och samordnade
global insatser och en lämplig finansiering. Resurser för att tillämpa
dessa nya förvaltningsmetoder på 5-10 procent av de globala
betesmarkerna fram till 2020 finns att tillgå. På så sätt kan 184
miljoner ton kol lagras varje år.
För att dessa förvaltningsmetoder ska kunna förverkligas måste även
andra faktorer beaktas. Markrättigheter och konkurrens från jordbruket
kan utgöra hinder i dagsläget. Pastoralister som förvaltar markerna
måste även ha tillgång till utbildning och sjukvård.
Bekämpa torka
Genom att öka andelen kol som lagras i gräsmarker kan pastoralister
lättare anpassa sig till klimatförändringen eftersom en ökad kolhalt
förbättrar markens förmåga att hålla vatten vilket gör den bättre
rustad för att klara torka.
En ökad kolinlagring kan även bidra till att bevara den biologiska
mångfalden. Enligt vissa beräkningar har gräsmarker bara något lägre
potential till att understödja den biologiska mångfalden än våra
skogar. Men det finns belägg för att antalet djur- och växtarter samt
mikroorganismer som lever i betesmarker minskar oroväckande snabbt till
följd av misskötsel, ändrad markanvändning och klimatförändring.
Rapporten föreslår att förbättrade förvaltningsmetoder för
gräsmarker bör räknas som en prissatt ekosystemtjänst. Insatser som
bidrar till ett hållbart bruk av gräsmarker och till att återställa
dessa markers potential för att lagra kol bör främjas.
Sådana insatser kan förutom att minska klimatförändringen, bidra
till en klimatanpassning och förbättra utkomstmöjligheterna för både
pastoralister och agro-pastoralister.