Myter och missuppfattningar om får

I fårvärlden, liksom i resten av världen, finns en massa föreställningar och regler vars ursprung är höljt i dunkel. Man bara ”vet” att det är så, men kan egentligen inte redogöra för varför. Här tittar vi på några sådana myter och försöker bena ut hur det egentligen ligger till.

En artikel ur Fårskötsel nr 1 2023. Text och foto: Einar de Wit

Översta bilden: Nej, får är inte dumma, de är logiska och rationella!

Får är dumma!

Detta är nog en av de vanligaste uppfattningarna om får. Men det finns inget syfte med att försöka applicera mänskliga uttryck som ”dum” eller ”klok” på djur, det har helt enkelt ingen relevans. Får är inte mänskligt dumma, de är logiska och rationella! Min gamla fårmentor sade alltid att ”får är precis så intelligenta som de behöver vara!”

Den absolut viktigaste egenskapen hos ett får är att det är ett flockdjur. Fåret är evolutionsmässigt ett bytesdjur. Det är flocken som innebär trygghet och livsrum för ett får. Det djur som bryter flockmönstret är det första att falla offer för rovdjur. Därför är det flocken som överskuggar alla andra behov hos ett får.

Om ett får tio gånger försöker springa rakt igenom en grind så beror det inte på att hon är dum utan att alla andra i flocken försvunnit åt det hållet och det enda livsviktiga för henne är att följa efter de andra. Att någon dum människa satt en grind i vägen är ju inte hennes fel!

Vi fårägare kan dra fördel av att ett får i de allra flesta situationer uppträder likadant och förutsägbart. Om vi lär oss hur fåren fungerar kan vi skapa rutiner som gör att samspelet fungerar smidigt och att både djur och människor mår bra. Man kan ofta se att livet med fåren blir lättare ju längre man varit fårägare och ju mer erfarenhet man samlat på sig. Om vi människor bara uppträder så smarta som vi tror att vi är så är det en baggis att leva med får!

Man får inte röra ströbädden under stallperioden!

Detta är en gammal myt som är fast förankrad hos många fårägare men som egentligen saknar evidens. Självklart ska man inte börja gräva i ströbädden medans djuren går kvar, då kan de få i sig bakterier från ströbädden som eventuellt kan orsaka sjukdom.

Det handlar om att man ska kunna ställa utrymmet tomt under några dagar efter utgödslingen. Om golv och väggar får möjlighet att torka till och man sedan strör ett rejält tjockt lager ny halm så fungerar det utan problem. Många fårägare jobbar så här idag. En brasklapp kan vara om man vill högtryckstvätta utrymmet efter utgödsling. Det blir svårt om det är minusgrader.

Rätt hanterat erbjuder utgödsling av ströbädden på vintern många fördelar. Många fårägare har en lugnare arbetssituation under vintern, det är lättare att få tid. Gödseln hinner komposteras ordentligt innan spridning påföljande höst vilket gör det möjligt att sprida ströbädden på vall. Och det är en stor fördel att foderborden blir maximalt höga när tackorna lammar, man slipper kanske helt att lammen tar sig upp på foderbordet och skapar problem.

Det är dumt att låta en gammal myt hindra ett rationellt arbete!

Det går utmärkt att gödsla ut fårhuset under vintern – om man gör på rätt sätt.

Får tål inte koppar!

Detta är förmodligen en av de mest seglivade myterna inom svensk fårskötsel. Enligt hyfsat obekräftade källor uppstod den för många år sedan när Lantmännen gjorde en felleverans av kraftfoder till en besättning med ostfriesiska mjölkfår. Istället för fårkraftfoder fick de foder avsedda för ungnöt. Många får fick kopparförgiftning och flera dog. Efter det blev alla foderförsäljare livrädda för koppar till får utan sålde bara kopparfritt för säkerhets skull. När jag började handla foder hos vår lokala kvarn för många år sedan sålde de bara kopparfria foder och mineraler till får. Det tog flera år av övertalning och faktaredovisning innan de vågade börja sälja kopparberikade fodermedel till fårägare.

Men hur är det egentligen? Jo så här:

Får har betydligt snävare spann mellan kopparbrist och kopparförgiftning än nötkreatur. Problemet är att vid kopparbrist uppstår diffusa symptom som högre sjuklighet, sämre tillväxt och sämre ullkvalitet. Svårt att se med blotta ögat alltså. Vid kopparförgiftning så blir fåret sjukt och dör! Så det är klart att fårägare kan bli oroliga.

Alla insatta är övertygade om att betydligt fler svenska får har kopparbrist än riskerar kopparförgiftning. Troligen förorsakar kopparbrist stora produktionsbortfall i den svenska fårnäringen samtidigt som kopparförgiftning är mycket sällsynt. Den allmänna rekommendationen är att renrasig texel och ostfriesiska mjölkfår ska ha kopparfria fodermedel, dessa raser är känsligare än andra. Alla andra får ska ha foder med koppar i. Om man har markkarterat och det visar på extremt höga kopparvärden i jorden kan man vara försiktig, men det är väldigt sällsynt.

I de stora fårländerna diskuteras ofta sambandet mellan kopparbrist och mottaglighet för parasiter, framför allt Haemonchus. Här finns det dåligt med svenska erfarenheter men studierna är tankeväckande.

Däremot ska man absolut inte ge får kraftfoder gjorda för nötkreatur. Kopparhalterna i nötfoder har succesivt höjts genom åren, och där kan det bli farligt höga nivåer för får. Använd fodermedel avsedda för får!

Det saluförs också boluskapslar med koppar till får. Dessa bör användas med försiktighet då det förekommit flera förgiftningsfall efter användande.

Får behöver koppar – i lagom mängd.

Får tål inte rödklöver!

Denna myt har en viss dos av sanning i sig. Rödklöver innehåller ämnen som liknar hormonet östrogen. Ett väldigt högt intag av rödklöver under betäckningssäsongen kan innebära störningar i fårens reproduktion. Det finns även misstankar att höga halter av rödklöver kan ge kastningar av foster.

Detta har inneburit onödigt stora försiktighetsåtgärder, hos både fårägare och fröförsäljare. Bland annat så har det blivit så att de flesta färdiga vallfröblandningar för fårgårdar som saluförs är helt utan rödklöver. Och många fårägare undviker rödklöver i sina vallar. Detta är väldigt synd!

Som så ofta gäller det att kombinera kunskap och sunt förnuft. Rödklöver har en stor potential i våra vallar. Den etablerar sig fort och ger en hög skörd de första åren, till skillnad från vitklöver som etablerar sig långsamt. Klöver kan också fixera kväve från luften och även dela med sig av den till andra växter, ett stort värde nu när konstgödselpriserna når astronomiska höjder. Rödklöver är också en väldigt bra förfrukt inför andra grödor det kommande året. Rödklöver ger helt enkelt både en ökad skörd och en ökad kvalitet. En kombination av vit- och rödklöver i vallarna är oftast den bästa lösningen för en fårgård.

Vid en normalfördelning med högst 10% rödköver i fröblandningen får man aldrig problem med för höga hormonnivåer i fodret. Dock kan det ske att enstaka år blir ”rödklöverår” då det kan bli en väldigt stor andel rödklöver, framför allt i förstaårsvallen. Ett sådant foder kan vara bra att hålla isär från övrigt foder och ge till vinterlamm eller digivande tackor. Där gör det bara nytta!

Rödklöver har stor potential i vallarna på en fårgård. Många fårägare är onödigt rädda för rödklöver. Foto: Pixabay

Gammaldags foderbord är bra!

I gamla tider gjordes ofta foderbord till får som en häck med spjälor på sidorna. Höet lades i uppifrån och sedan fick djuren sticka in nosarna och dra ut höet genom spjälorna. Idag vet vi att det finns betydligt bättre sätt att fodra får på, men det verkar omöjligt att döda föreställningen om att får ska äta ur höhäckar.

Generellt: alla lösningar där fåren ska dra ut fodret genom spjälor eller nät och sedan tugga det över ströbädden leder till ett väldigt stort foderspill. Mycket av tuggan tappas ner i ströbädden och sedan tar djuren en ny tugga ur häcken. Det tappade fodret trampas på och blir förstört. Många undersökningar har visat att spillet lätt kan uppgå till 50% i ett sådant foderbord. Och vem vill medvetet kasta hälften av sitt foder?

När man läser på sociala medier ser man ofta nybyggda foderhäckar i gammal stil. Det säljs till och med nybyggda sådana i snyggt galvaniserat stål. Skrämmande, varför nytillverka dåliga foderbord? För att inte tala om hästarnas slow-feedernät som inte har något med fårutfodring att göra.

En liten foderhäck kan fungera under några dagar i en lamningsbox men för den permanenta utfodringen av fåren finns idag jättebra foderbordslösningar som fungerar bra till djuren och ger lite spill. Men hur ska vi komma ifrån uppfattningen att får ska dra ut foder ur en foderhäck? Jag vet faktiskt inte.

Varför bygga nya foderbord som inte är bra? Det finns betydligt bättre varianter som ger minimalt med spill, som till exempel här, där fåren äter med huvudet inne i foderbodet. Foto Britta Wendelius

Slutsats

Anamma inte allt du hör som sanning, bara för att din pappa, kloka granne eller folk på nätet säger så! Eller att det ”alltid har varit så”! Ifrågasätt och fråga efter fakta och bevis. Ta reda på hur det faktiskt förhåller sig. Sedan använder du dina kunskaper med försiktighet och sunt förnuft. Då har du möjlighet att föra utvecklingen framåt!