Stödgrupp bjöd in Länsstyrelsens ledningsgrupp och viltfunktionen till informationsmöte

Bilden ovan: Personalen från Länsstyrelsen satt för en gångs skull på åhörarplats och tog till sig av djurägarnas berättelser. Direkt utanför fönstren fanns naturbetesmarkerna och de betande djuren.

De senaste åren har antalet vargar i Västra Götaland ökat avsevärt, och det har inneburit en stor omställning för många boende på landsbygden. Men hur förmedlar man detta till beslutsfattarna?

Efter de omfattande vargangreppen på betesdjur sommaren 2023 bildades det informella nätverket ”Stödgrupp Varg Skaraborg/Sjuhärad”. Stödgruppen består av fårägare, nötkreatursägare, hästägare och jägare, alla med stor erfarenhet av djurhållning och problemhantering runt vargen. Gruppen ska fungera som ett stöd till drabbade kollegor och kommunicerar också med länsstyrelsen och andra beslutsfattare.

Under de senaste åren har Länsstyrelsen VG bjudit in till en rad informationsträffar för landsbygdsbor angående de frågeställningar som vargnärvaron för med sig. Dessa träffar har varit informativa och välbesökta. Men nu ansåg stödgruppen att det var dags att vända på informationsflödet, med Länsstyrelsens ledningsgrupp, samt viltfunktionen, på åhörarplats och djurägarna som föredragande. Det finns ett behov av att förmedla hur företagande och djurhållning påverkas, inte bara av vargangrepp, utan framför allt av riskerna för angrepp. Det påverkar många betesdjursägare väldigt negativt. Målsättningen var att på ett lugnt och sansat sätt förmedla dessa kunskaper till de tjänstemän vid Länsstyrelsen som fattar beslut vilka påverkar de boende på landsbygden och i förlängningen Sveriges livsmedelsförsörjning.

Målet för mötet var att skapa ett förbättrat samtalsklimat mellan landsbygdsborna och Länsstyrelsen. Det blir ofta irritation och starka känslor runt vargfrågan, och alla parter borde tjäna på en ökad förståelse för varandras levnadsvillkor och åsikter. På denna punkt blev också mötet en stor framgång.

God representation

Mötet hölls i Brismene bygdegård, omringat av betande djur och naturbetesmarker under den vackraste tiden på hela året. Från Länsstyrelsen deltog Eva Olsen, avdelningschef Natur- och Vattenavdelningen, Anne-Charlotte Horgby, kommunikationschef, Joanna Gren, avdelningschef för Landsbygdsavdelningen, Lisa Montan, funktionschef viltfunktionen, Nelly Grönberg, inventeringsansvarig viltfunktionen och Mia Bisther, handläggare viltfunktionen. Landshövding Sten Tolgfors, och övriga i ledningen för Västra Götalands länsstyrelse, vilka är högst ansvariga för hela Länsstyrelsens arbete, var också inbjudna men närvarade inte.

Stödgruppen närvarade med ett antal personer som representerade djurägarföreningar, LRF, VÄXA och jägarförbund. Alla grupperingar fick möjligheten att belysa de utmaningar som de stod inför, och vilka önskemål som fanns gällande Länsstyrelsens hantering av vargfrågan och livsmedelsproduktionen i länet.

Viktigt är att målsättningen inte är en utrotning av vargen, utan att demokratiskt fattade beslut ska följas. Men vargstammen behöver förvaltas på ett rimligt sätt för att livsmedelsproduktionen och levnadsvillkoren på landsbygden ska kunna fungera. Här kommer en kort sammanfattning av de fakta som framkom på mötet.

Fåren

Fårägare får ofta höra att det bara är att sätta upp bättre stängsel så är problemet löst. Men verkligheten är den att kostnaden för uppsättning och underhåll av dessa stängsel är så högt att det för många fårgårdar ger den enda konsekvensen – att lägga ner hela sin produktion. I dag, när självförsörjningsgraden av lammkött är under 25 %, borde vi istället kraftigt öka den svenska lammproduktionen. Boskapsvaktande hundar förs också ofta fram som en lösning. Det kan fungera, men bara vid en ytterst liten del av de svenska fårgårdarna som då måste ha exakt rätt förutsättningar. Att ta in alla djur under natten är en lösning som eventuellt skulle kunna fungera på den väldigt lilla fårgården med alla marker runt fårhuset. Men vi får inte glömma bort att det kan ge stora problem med parasittrycket, det är också väl känt att fåren huvudsakligen betar under tidiga morgnar och under kvällarna. Att stängsla bort allt vatten, där vargar ofta kommer in, skulle innebära väldigt stora inskränkningar för den biologiska mångfalden och det rörliga friluftslivet.

Länsstyrelsens representanter fick en tydligt bild av att alla lösningar som finns för att skydda fåren mot vargar också innebär väldigt stora negativa konsekvenser på andra plan.

Nötkreaturen

Det största problemet för nötkreatursägarna är inte att vargar dödar djuren utan ett de skräms ut ur hagarna, något som är ganska vanligt förekommande där det finns vargförekomst. Utskrämda nötkreatur kan bli så skärrade att det blir väldigt svårt att hantera dem och få dem tillbaka i hagen eller ladugården. Skenande nötflockar kan också ställa till med stor skada på annans egendom. Det kan tilläggas att ägare av nötkreatur och hästar inte kan få några stöd för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel.

Det nötbönderna bland annat tryckte på var att de behöver fler utbildade hundar för att spåra varg, så att de kan få en bekräftelse på att det är en varg som varit framme och därmed kunna få ersättning för allt merarbete. Snabba skyddsjaktsbeslut med spårning direkt från hagen var också ett önskemål. Länsstyrelsens personal visade en stor förståelse för nötböndernas situation.

Anja Thorsson, nötkreatursuppfödare från Falköping, var en av de djurbönder som på ett faktafyllt och känslomässigt sätt berättade om sin förändrade verklighet för Länsstyrelsens representanter.

Hästarna

För hästägarna var emotionella och ekonomiska värden huvudpunkterna. En häst kan bli väldigt gammal och blir, liksom en hund, ofta som en familjemedlem. Att få en sådan dödad eller skadad av en varg innebär en väldigt stor känslomässig påfrestning. För de större hästföretagen finns det väldigt stora ekonomiska värden som står på spel. Självklart finns också oron när man rider i skogen.

Jägarna

De närvarande jägarrepresentanterna framhöll den stora samhällsnytta som jägare med löshund gör, inte minst när det gäller eftersök av trafikskadat vilt. Det är en uppgift som samhället lägger på jägarna, och som inte kan diskuteras bort. Även när det gäller ett av lantbrukets största problem, vildsvinen, är en fungerande jakt avgörande för att hålla stammen på en så låg nivå som möjligt. Om jägarna inte vågar släppa sina hundar för att jaga gris, på grund av vargnärvaro, kommer problemen för alla jordbrukare att öka kraftigt.

Fria diskussioner

Efter föredragen vidtog fika runt ett gemensamt bord. Där fanns möjlighet för både djurägare och personal från Länsstyrelsen att lyfta viktiga frågor och diskutera dem under avslappnade former. Bland de frågor som lyftes fanns problemen när olika lagstiftningar och förordningar kolliderar vilket hindrar Länsstyrelsen att fatta rimliga beslut, och vilka möjligheter Länsstyrelsen har att föra dessa frågor upp i beslutshierarkin för förändring. Även frågan om stödsystem som har ett takbelopp, vilket gör att vissa djurägare kan bli utan ersättning vid ett rovdjursangrepp, diskuterades.

I den polariserande rovdjursdebatten är det viktigt att djurägare och beslutsfattare kan mötas och på ett avslappnat och otvunget sätt diskutera viktiga frågeställningar för att komma till konkreta lösningar. Alla deltagare vid mötet kände nog att detta var en väldigt bra start på en förbättrad kommunikation och en ökad förståelse. Ett uppföljande möte planeras till hösten där obesvarade frågor kan avhandlas, och då kan även slutsatser dras av den gångna betessäsongen och de eventuella händelser som inträffat.

Marie Augustsson-de Wit var en av dem som höll ihop dagen och planerade programmet. Utfallet blev väldigt lyckat.