Debattartikel om rovdjursfrågan och den inställda licensjakten

SF, SNP och LRF i gemensam debattartikel i dagens ATL (öppen).

”Politikerna får inte ge upp, vargarna behöver bli färre”

När vargjakten nu ställs in ökar trycket på de lantbrukare som har får- och nötköttsproduktion. Bakslaget i kammarrätten får dock inte leda till att politikerna ger upp.

Att leva nära stora rovdjur är inte bara en biologisk fråga, det är en psykosocial och socioekonomisk utmaning som påverkar hela landsbygden. I vargdebatten har jägare och rovdjursföreningar tydligt kommit till tals, det saknas dock ett perspektiv och det är tamdjursägarna.

När vargjakten nu ställs in ökar trycket på de lantbrukare som har får- och nötköttsproduktion. Det är dessa som gör att vi har betande djur i vårt landskap. Påfrestningen av en utebliven vargjakt ger långtgående konsekvenser både för livsmedelsförsörjningen och den biologiska mångfalden men också för landsbygdsbors vardagliga liv i stort, och inte minst för alla tamdjursägare.

Sveriges försörjningsgrad ligger på cirka 25 % för lammkött och cirka 55 % för nötkött. Varje nedläggning av får- och nötköttsproduktion försvagar vår livsmedelsförsörjning och gör oss mer beroende av import, som i sin tur gör oss mer sårbara i tider av kris och krig.

Många djurhållare vittnar om uppgivenhet – inte bara på grund av ekonomiska förluster vid rovdjursangrepp, utan också på grund av den psykiska belastningen och påtagliga oron. När hoppet om långsiktiga förutsättningar försvinner, ökar antalet nedläggningar. Detta har bland annat fastslagits i studien Att leva nära stora rovdjur.

I studien, som bland annat bygger på intervjuer med tamdjursägare och jägare som har haft angrepp av stora rovdjur på sina tamdjur respektive hundar, har frågor kring hur de upplever sin situation studerats. Studien har undersökt upplevelser av oro och stress kopplat till rovdjursförekomst där dessa är ständiga följeslagare. Att varje dag leva med risken för att förlora djur påverkar både arbetsglädje och framtidstro. Förvaltningsstrategier upplevs ofta som otillräckliga, vilket förstärker känslan av maktlöshet.

När produktionen minskar drabbas inte bara enskilda brukare – hela landsbygden påverkas och Sverige påverkas i förlängningen. Fårnäringen är en viktig instegsnäring för köttproduktion och den riskerar att försvinna med tanke på en inställd vargjakt och en osäkerhet i vad som ska gälla framöver. Arbetstillfällen går även förlorade och biologisk mångfald utarmas när betesmarker växer igen. EU:s naturrestaureringsmål riskerar att bli en paradox: Samtidigt som vi ska värna naturen, då försvinner de öppna landskapen i och med minskade antal får-och nötkreatur, som är en förutsättning för den biologiska mångfalden.

Fårnäringens aktörer tillsammans med nötköttsproducenter måste få utrymme i debatten. Deras erfarenheter är avgörande för att skapa en fungerande vargpolitik. Det handlar om en förståelse om att Sveriges livsmedelsproduktion måste öka och detta hänger samman med en ökad biologisk mångfald som balanserar både förekomsten av rovdjur och tamdjur.

Vår uppmaning till Sveriges beslutsfattare är att vi måste behålla framtidstron i näringen. Därför är det viktigt att denna regering och nästa regering står fast vid den vargpolitik som nu har inletts. Det bakslag som nu har drabbat vargpolitiken får inte leda till att politikerna ger upp utan att de söker nya vägar för att minska vargstammen. Kontinuitet i förutsättningar på landsbygden är avgörande för att näringen ska överleva och för att Sverige ska nå sina mål kring livsmedelsproduktionen.

Anna Kristoffersson, ordförande för Svenska Fåravelsförbundet
Henrik Lander, ordförande för Sveriges Nötköttsproducenter
Mikaela Johnsson, vice ordförande LRF samt ordförande i LRFs köttdelegation