Anna Kristoffersson

Bondbarn, född och uppväxt på ett familjejordbruk i Veberöd i Skåne med växtodling, dikor och nötköttsproduktion, får- och lammproduktion samt skog. Fåren som alltid funnits, är idag ett drygt 30-tal korsningstackor men var som mest ca 80 tackor innan en gårdsbrand. Förr vinterlamning med lamm klara till påsk, numera vårlamning med tackor och lamm ute på bete.

Att jobba inom det agrara och med lantbruk har alltid varit glasklart för mig. Efter studier, civilingenjör med en internationell EMBA, och arbete internationellt landade jag åter med fötterna i myllan. Jag har bland annat jobbat på bryggeri i Tyskland, på SLU Alnarp med EU-projekt, med försäljning och marknad på Lyckeby Stärkelsen i Sverige såväl som internationellt. Parallellt med familjens lantbruk har jag haft styrelseuppdrag främst inom den agrara näringen där Swedish Meats/ Scan, Köttdelegationen (nu LRF Kött), Stiftelsen Lantbruksforskning och Skånes Nötköttsproducenter är mest relevant. Nu är jag ordförande för Skånes Fårintressenter och aktiv inom LRF lokalt.

Hur och med vad kan du bidra till SF verksamhet och utveckling?

Min styrka sitter nog främst i ett stort intresse och engagemang för både lantbruk och näringspolitik, i kombination med erfarenhet från gård till marknad och export med ett etablerat nätverk i Sverige och internationellt. Men här några hjärtefrågor …

Lamm- och fårnäringen är en viktig underutnyttjad produktionsgren i Sverige med stor potential att växa rejält i hela landet. Olika raser, besättningsstorlek och inriktning, allt beroende på gårdarnas förutsättningar ger olika möjligheter. Men förutsättningen för framgång, utveckling och långsiktig hållbarhet är att det går att få ekonomi i produktionen som heltidsföretagare, deltidare eller som bisyssla. Detta är några frågor jag brinner för, har god kunskap om och erfarenhet av och som berörs inom Cap, Livsmedelsstrategi, Djurvälfärdsersättning med flera aktiviteter.

SF har ju många frågor att hantera och många olika intressen att bevaka tillsammans med ett Får-Sverige fullt av kompetens. En ökad dialog och mer samarbete mellan distrikts- och rasföreningarna och förbundsstyrelsen ger ökad kraft och större engagemang för att nå framgång i specifika eller gemensamma frågor.

Med några år på nacken har jag haft förmånen att jobba i olika sammanhang med satsningar och projekt. Genomgående har målet varit att knyta kontakter med olika organisationer, myndigheter och företag. Ett sådant exempel är det vi nu jobbar med i Skåne, med ett konkret mål att ”Dubbla antalet lamm på 10 år”. Vi i Skånes Fårintressenter lyckades få med länsledningen med Landshövdingen i spetsen, LRF, Partnerskap Alnarp, SLU och bjöd sedan in slaktföretagen, rådgivning mfl i värdekedjan. Det är inget ”quick fix” men tillsammans inspirerar vi varandra, blir starkare och kan lobba ihop framåt för näringen.

Jag är tämligen ”orädd”, en fördel när det behöver tas kontakter högt och brett för att ta sig fram. Det gäller att visa att vi strävar mot samma mål – mer produktion (mat och betesdjur), mer biologisk mångfald, fler bönder, mer jobb på landsbygden och nu också bättre beredskap och här måste alla kunna och vilja dra sitt strå till stacken. För att få tempo o bibehålla kontakterna kan det vara viktigt att en del projekt hålls kvar regionalt. Lyfts allt till riksnivå är det lätt att det blir platt och mest administrativt. Men det finns många frågor och projekt som måste drivas starkt på riksnivå – ersättning för Blåtungavaccin är ett exempel, liksom CAP och samarbeten inom fårnäringen i EU. Här ser jag det som en styrka att vi faktiskt har två starka fårorganisationer i Sverige både Fåravelsförbundet och Lammproducenterna.

Jag har i tidigare engagemang sett både hur Irland och tex Finland jobbar med tydliga Livsmedelsstrategier. Här finns väldigt mycket att lära och inspireras av. Till exempel Irland med lantbruket som exportmotor och etablerade system som LQAS (Lamb Quality Assurance Scheme) och Finland med starkt fokus på beredskap och självklar användning av finländsk mat i offentlig sektor.

Även möjligheten att jobba tillsammans med andra organisationer utanför den direkta fårnäringen vill jag passa på att lyfta fram. Att t ex lära känna och träffa nötköttsproducenterna regionalt och bli starkare inom ”boskapsfrågor” som rör bete, vallar, hantering av stånds, veterinärfrågor, blåtunga eller det ohyggliga hotet kring mul- och klövsjuka är bara några ett exempel på samarbeten vi kan utveckla ytterligare. Vi är inte så stora inom fårnäringen så vi får liksom både initiera samarbeten och alliera oss för att förstärka varandra. I Skåne åt Skånes Fårintressenter julbord tillsammans med Skånes Nötköttsproducenter, en riktigt bra grej som vi säkert tar vidare.

Marknaden skriker nu efter fler lamm och det behövs fler fårföretagare och fler får för att hålla igång hela fårnäringen. Här är vi unika då det ju faktiskt är möjligt att komma in och börja med just får med relativt begränsade medel. Lantbruksskolorna är vägen in för många och behovet av riktigt bra utbildning är avgörande för valet att satsa på FÅR . Detta är en fråga vi identifierat i Skåne och en fråga som också berört Landshövdingen. Lantbruksskolorna satsar ofta på nya traktorer och nya teknik, men har ofta inte ens någon egen fårproduktion …. Här måste det till en ändring om ungdomar ska vilja satsa på får och lammproduktion.

Styrelsearbetet då? Ja för mig är alltid målet ett styrelseteam där ledamöterna efter en tydligt kommunicerad övergripande plan kan föra utvecklingen av både fårnäringen och förbundet framåt. Där man jobbar både självständigt, i mindre grupper och där alla kan representera föreningen utåt. Att vara flera (utefter intresse och kompetens) som kan ta i liknande frågor i styrelsen och på så sätt skapa en bredare styrelse, ger förbundet mer utrymme, styrka och minskar sårbarheten i organisationen.

Därmed inte alls sagt att jag inte tar ledartröjan! Det är helt enkelt så att jag utgår ifrån det är kloka, mycket kunniga och engagerade personer som valts in i styrelsen!