Det flyter på!
Jag har i flera av mina tidigare krönikor avhandlat ämnet fårens gödsel. Ett måhända otippat ämnesval för någon som vill skriva en lättsam krönika, men vad sjutton!
Text och foto Einar de Wit
Bilden: En fårägare som inte vill köpa konstgödsel får svårt att förse sina vallar med tillräcklig mängd näring.
Vi bönder har ju en generell målsättning att våra gårdar ska vara så cirkulära som möjligt. Att behöva köpa in så lite insatsmedel utifrån som det går, helst skulle vi klara oss helt på egen hand (självklart en utopi i dagsläget, vem vill börja köra med häst igen??) Jag är oerhört imponerad av de bönder som långsiktigt lyckas med att driva sin gård helt ekologiskt, och samtidigt hålla uppe produktion och avkastning. De är verkligen superproffs.
På min egen gård försöker jag göra så gott jag kan. Eftersom vi inte odlar spannmål till tröskning så sprutar vi aldrig. Visst har vi lite mer ogräs i våra vallar, men det är ok. Men kruxet är gödseln. Kombinationen av enbart djupströbädd och huvudsakligen vallodling är en oförenlig ekvation. Fårens gödsel kommer bäst till sin rätt om man kan plöja ner den. Även fast vi komposterar gödseln väl och sprider med en modern gödselspridare som finfördelar gödseln bra, så är det ganska ineffektivt att lägga stallgödsel ovanpå vallen. Och att lägga på gödsel efter förstaskörden är bara att glömma, om man inte vill ha balarna fulla med gödselklumpar. Att som fårägare klara sig med enbart sin egen gödsel är i praktiken omöjligt.
Deras och mina åkrar ligger omlott när man kör genom socknen och det är verkligen ågren för mig, jag lovar!
Jag bor granne med en väldigt kompetent mjölkgård, som både blivit Årets Vallmästare och Årets Mjölkproducent. Deras och mina åkrar ligger omlott när man kör genom socknen och det är verkligen ågren för mig, jag lovar! Deras vallar växer alltid bättre än mina. Deras återväxt kommer igång snabbare än min. Är det torrt så växer deras vallar längre än mina, och när regnet kommer börjar deras gräs växa före mitt. Hur kommer det sig? Ja, förutom allmänt bra management så handlar det om en sak – flytgödsel! På gården finns en fullständigt outsinlig gödselbrunn. Så fort de kört färdigt en vallskörd så skiftar traktorn till gödseltunnan och sedan kör de i treskift tills alla åkrar fått sig en lagom dos. Detta upprepas efter varje skörd, fyra eller fem gånger per sommar. Flytgödseln verkar nästan direkt och kickar igång återväxten. Den där gödselbrunnen gör dem helt oslagbara när det kommer till vallodling!
Själv saknar jag helt denna resurs. Antingen så får höstens gödselgiva räcka till alla skördar den kommande sommaren. Eller så får jag krypa till korset och köpa några säckar med ”påsaskit”, som mina grannar bruka säga. Men det tar emot, man vill ju klara sig själv.
Men nu har jag ingen sådan granne, så jag kan bara sitta vid mitt köksbord och längtansfullt titta efter grannen när han dundrar förbi med sin gödseltunna, på väg mot nya stordåd.
Så mycket jag önskar att jag hade en granne som hade nötkreatur och bekymmer med för lite spridningsareal! Att kunna köpa tjugo tunnor flytgödsel varje sommar hade gjort susen för mina vallar. Men nu har jag ingen sådan granne, så jag kan bara sitta vid mitt köksbord och längtansfullt titta efter grannen när han dundrar förbi med sin gödseltunna, på väg mot nya stordåd.
Det finns många företeelser på landet som kan verka obegripliga för en utomstående. Att sitta vid sitt köksbord och längta efter gödsel är säkert en sådan sak!
Funderar Einar
PS. I Fårskötsel nr 7 som kommer ut 30 oktober 2025 finns en lång artikel som handlar om gödsling av vallar på en fårgård. Lite mer seriöst än denna krönika!