Maedi-Visna är en smygande sjukdom som drabbar får och i Sverige konstaterades det första fallet 1974.
Förutom att det är ett stort lidande för det enskilda fåret så för sjukdomen också med sig stora ekonomiska förluster i drabbade besättningar.
I många länder runt om i världen har Maedi visna påvisats och bl.a. Island har tidigare varit hårt drabbat innan sjukdomen utrotades.
Förutom att det är ett stort lidande för det enskilda fåret så för sjukdomen också med sig stora ekonomiska förluster i drabbade besättningar. Dessutom kan okontrollerade får utgöra en stor risk för smittspridning, i sitt värsta scenario så kan den hota svensk får- och lammproduktion.
Maedi-Visna är en anmälningspliktig sjukdom och livdjur får inte säljas från smittade besättningar.
Maedi-Visna är en smygande sjukdom
Maedi-Visna orsakas av ett retrovirus som överförs från tackan till lammet via råmjölk eller mellan får som har kontakt nos till nos. Maedi-Visna hos får motsvarar HIV hos människa. Sjukdomen utvecklas sakta och det kan ta flera år innan man ser att djuren är sjuka. I början syns kanske bara en något ökad lammdödlighet, fåren kan ha en något ojämn tillväxt eller enstaka får drabbas av juverinflammation. Många fårägare vet överhuvudtaget inte om att de har sjukdomen i den egna besättningen då det är så vaga symtom i början.
Successivt utvecklas sjukdomen och fåren blir alltmer påverkade. I ett slutstadium blir djuren kraftigt avmagrade, ofta får de svårt att andas och blir förlamade. De har svårt att få i sig tillräckligt med foder och de dör ofta av andra infektionssjukdomar som kroppen inte kan försvara sig emot. Det är med andra ord ett mycket stort lidande för drabbade djur.
Det finns ingen behandling eller vaccin som hjälper mot Maedi-Visna. Det enda sättet att skydda sig mot sjukdomen är att spåra infekterade individer samt slå ut dem från besättningen.
Gå med i bekämpningsprogrammet!
I och med att Maedi-Visna är en så allvarlig sjukdom så har bekämpningsprogram mot sjukdomen upprättats. 1993 inleddes ett kontrollprogram och sedan 2005 även ett förenklat bekämpningsprogram.
I dagsläget är totalt ca 4500 besättningar anslutna till något av de båda programmen och det innebär att omkring hälften av alla får i Sverige har testats. I många besättningar har viruset påvisats, nästan 400 besättningar har visat sig innehålla smittade får, och det utgör var 12-14:e provtagen besättning. Även om allt fler besättningar ansluts till bekämpningsprogrammen finns det med andra ord många otestade får runt om i svenska besättningar. I samband med livdjursförsäljningar från otestade besättningar finns en betydande risk för att sjukdomen sprids vidare.
Visar det sig att infekterade får finns på gården finns inget krav på att djuren måste slaktas ut men livdjur får inte säljas till andra besättningar. Om Maedi-Visna konstateras i en besättning så utgår för närvarande ett slaktbidrag på 500 kr per vuxet får som slås ut. Detta bidrag är tänkt att utnyttjas för kostnader i samband med nyrekrytering. Så här långt har ca 15 000 vuxna får och minst lika många lamm slaktats ut pga Maedi-Visna. I och med att det inte finns några livsmedelshygieniska problem kopplat till sjukdomen så slaktas djur som konstaterats bära på antikroppar i normalslakten.
Blåtunga (även kallad Bluetounge) är en allvarlig virussjukdom som drabbar idisslare och kameldjur. Sjukdomen smittar inte vid direktkontakt mellan djur utan sprids via blodsugande svidknott. Blåtunga kan också spridas genom sperma eller genom att till exempel samma kanyl används till flera olika djur.
Aktuell information På Jordbruksverkets sida om Blåtunga finns mer information om sjukdomen och illustrationer på hur viruset övervintrar och sprids. Där kan du också alltid läsa den senaste informationen om Blåtungeläget. Under våren 2008 upptäcktes även att djur som blir infekterade under dräktigheten kan föra över viruset till sitt foster. Avkomman kan då födas som smittbärare. Det finns misstankar om att dräktiga djur har transporterats mellan olika områden och därigenom bidragit till spridningen av blåtunga i Europa.Blåtunga kan inte drabba människor. Det är ofarligt för en människa att bli biten av ett infekterat svidknott eller handskas med infekterade djur.
Vid misstanke om smitta Om du misstänker att ditt djur är smittat av blåtunga ska du genast kontakta din veterinär. Kontrollera dina djur Under vektorperioden är svårt att skydda djur mot knott. Kontrollera i stället dina djur varje dag och leta efter tecken på sjukdom. Symtom hos får och nötkreatur Blåtunga ska misstänkas om ett eller flera djur i en besättning med får eller nötkreatur har feber, sårig och svullen slemhinna i mun och nos, dreglar kraftigt och haltar. Symtomen skiljer sig mellan får och nötkreatur. Generellt är symtomen tydligare hos får. Nötkreatur kan bära på viruset utan att uppvisa några symtom alls. Namnet blåtunga beror på att svårt sjuka djur kan få blå och svullen tunga, men detta symtom är ovanligt.Symtomen liknar de som uppträder hos får och nöt.
Kunskapen om blåtungeinfektion hos alpackor är begränsad. Fall har rapporterats från Tyskland. Symtomen är inte helt klarlagda men liknar sannolikt de som uppträder hos nötkreatur.
Lyder under epizootilagen Blåtunga lyder under epizootilagen vilket innebär att misstanke om sjukdomen ska anmälas till myndigheterna som beslutar om vidare åtgärder. En djurägare som misstänker utbrott av blåtunga ska omgående kontakta en veterinär. Här på Epiwebb kan du läsa mer om Blåtunga och se bildspel om sjukdomen. Även på Statens Veterinärmedicinska Anstalts sida finns info om Blåtunga.Artikel via Svenska Djurhälsovården
Examensarbete via Sveriges Lantbruksuniversitet, Epsilon