Med närmare 3 000 lamningar i ryggen så tror man att man har sett det mesta men det kommer fortfarande varianter på födslokomplikationer som jag inte trodde var möjliga! De flesta går att reda ut det gäller bara att sansa sig, ha fantasi och jobba metodiskt.
Binda upp/box
Om man själv ska hjälpa en tacka med lamningen så är det ofta bäst att sätta fast henne eller åtminstone ha henne i en trång box.
Väljer man att binda upp tackan kan en fårgrimma vara ett bra hjälpmedel. När man använder halsrem så kan det hända att de drar iväg när man håller på och hjälpa dem och när remmen spänner åt runt halsen så storknar de vilket givetvis är oerhört stressande för alla inblandade. Får har också en benägenhet att fortsätta dra fast de knappt kan andas istället för att släppa efter. Grimman är bra på så vis att den inte sitter runt halsen så även om tackan försöker komma loss så får hon alltid luft.
Något som är bra att tänka på när man knyter fast dem är att inte binda för högt upp på grinden eller vad man nu knyter i. För när man som bäst håller på och hjälper lammet till världen så lägger sig tackan och blir i värsta fall hängandes i halsen eller huvudet. Då måste du släppa ditt grepp, knyta om och rengöra händerna igen/sätta på fräscha handskar och börja om.
Om tackan är mycket orolig och inte vill stå still så kan det vara bra att göra en trekantig box, där tackan har huvudet in i ett av hörnen. Det ger henne mindre yta att svänga åt sidorna.
Det är också bra att ha en box om tackan är uppstressad även om det är ett lättare felläge. Det har hänt att jag har hjälp ett lamm till världen och tackan har stampande sprungit därifrån... Ofta återvänder de om man lämnar lammet där men det skapar onödigt merarbete.
Hygien
Det är viktigt att hålla god hygien när man hjälper lamm till världen. Ofta hinner man ta i en massa saker från det att man har tvättat händerna tills dess att man faktiskt för in dem i tackan.
Se gärna till att stö lite ren halm på platsen innan du börjar. Sen kan man säga att det finns minst två varianter på hur man håller händerna rena.
1. Tvätta händerna och armarna noga sätt sedan på dig rena plasthandskar. Ställ/lägg tackan rätt och ta av handsken på den handen du ska känna efter med, ta på glidmedel. Den här varianten är bra när man tycker det är svårt att känna med handskar på.
2. Ställ/lägg tackan rätt och ta på en lång handske och sedan glidmedel på den. De långa veterinärhandskarna kan kännas stora för alla med normala-mindre händer men de finns i storlek small också som ger lite bättre känsla för vad man håller på med. Det är inte ofta man ser dom i affären men de går säkert att få in om man frågar.
Kyta fast snöre på lammet
Ibland kan det vara en god idé att knyta fast ett snöre eller gummistropp i benet eller runt huvudet på lammet man försöker hjälpa det till världen. Det kan man göra dels för att det ska vara lättare att dra och dels för att kroppsdelar inte ska åka ur läge medan man rättar till någon annan del.
När man knyter runt benen så är det viktigt att man knyter ovanför första leden, runt det hårda benet. Man ska inte knyta ovanför klöven runt den mjuka klövleden, då kan man skada klöven.
Ibland kan huvudet trilla åt sidan, framför allt på ett dött eller skadat lamm. Då kan man göra en ögla och trä in i munnen och över öronen på lammet så att öglan löper från nacken och fram runt genom munnen och vidare till nacken.
Sitter stenhårt - två olika lamm
Ibland kan man ha ett lamm som ligger med ett huvud och båda klövarna ute eller båda bakklövarna ute men det kommer ingen vart. Det kan ha varit så när du kom eller så har du kanske dragit fram ett ben eller två när du har hjälp till. Om du drar i benen och lammet sitter hårt fast så bör du fundera på möjligheten att det kan vara två olika lamms ben du drar i. Då brukar det ofta kännas stumt när man drar. Man kan också ana det på att benen kan se lite olika ut i storleken eller att det ena är vridet i en onaturlig vinkel och går inte att lägga rätt.
Det man gör är att följa huvudet eller ena benet så att man känner kroppen och sedan försöker följa kroppen för att hitta det andra benet och ta fram det. Benet som tillhör syskonet får man försiktigt putta in igen.
Lamm som sitter fast - smörklick
Lamm som har varit döda ett längre tag i livmodern kan ofta bli sträva och svåra att få ut. Att få in glidmedel runt dem är hopplöst då allt fastnar vid mynningen. Ett knep som jag lärde mig av Carl Williams är att man tar en rejäl klick kallt smör i handen och för in den och låter smöret smälta runt lammet där det sitter fast. Smörbiten är lättare att hantera än en klick glidmedel och har en viss smörjande effekt. Detta kan man också prova på lamm som har suttit fast ett längre tag och blivit torra eller om de har sträv ull.
Kontrollera om det ligger fler lamm på tur
Om det har varit en knepig lamning så är det lika bra att hjälpa eventuella syskon till världen. Tackan kan vara utmattad och behöver sina krafter till att slicka lammen torra och ge dem di. Om man har scannat så vet man ju med ganska stor säkerhet om det är fler lamm kvar. Om man inte har scannat eller om tackan fortsätter att krysta och jobba trots att man tror sig ha plockat ut alla lammen så får man känna efter igen - mycket försiktigt!
När efterbörden har kommit så finns det garanterat inte fler lamm men fram till dess så får man hålla tackan under noga uppsyn. Känner man inte fler lamm i henne och hon verkar nöjd, äter och pysslar med sitt lamm så får man utgå från att det är klart.
Vända lammen i tackan
Det var nog vanligare förr att man pratade om att vända lammet rätt innan man hjälpte det ut. Att hålla på och vända lammet i tackan är en mycket riskabel sak då klövar och händer kan skada livmoderns sköra väggar. Det ska till ganska speciella omständigheter för att man ska vända ett lamm i tackan och då måste man vara mycket försiktg. Som synes på genomgången nedan så går de flesta fellägen att lösa utan att lammet vänds men när man hjälper till vid lamningar så måste man ha alla alternativ öppna för ibland får man ta till ovanliga knep, som kanske att vända lammet. Man ska alltid försöka kupa handen runt klövarna när man flyttar dem mycket i tackan så att de inte rispar upp livmodern.
Infektionsrisk
Om man har hållit på mycket inne i tackan och t ex plockat ut ett dött lamm så kan det finnas en risk för att bakterier får fäste i livmodern. I extrema fall kan det vara motiverat att ge penicilin direkt men för det mesta räcker det med att ha koll på tackan i några dagar och se så att hon inte blir hängig eller får feber. Prata alltid med veterinär om du känner dig osäker.
Huvud + två böjda framben
Ibland rätar inte lammet ut sina framben och framförallt om det är ett stort lamm och liten tacka så kan det leda till att hon får mycket svårt att lamma eller att det fastnar. Om man ser att tackan har hållit på en längre stund men att klövarna ligger nära hakan och det inte rör på sig så kan man hjälpa till genom att dra i ett framben i taget så de rätar ut sig och då brukar lammet komma ut.
Huvud + ett ben
Om det är en liten tacka och ett till synes stort lamm så är det bästa att försöka ta fram det andra benet också. Lättast börjar du med att fästa ett rep runt benet som är framme och försiktigt trycka tillbaks huvudet. Då kan du följa med in med ena handen medan den andra håller i repet så att inte benet åker in hela vägen. Handen som är inne i tackan känner nedåt efter ett knä. När du har hittat det så kupar du handen runt klöven och för upp den så att den kommer ut. Nu kan du hjälpa tackan att föda lammet i takt med krystningarna.
Är det en stor tacka och ett litet lamm så går det att dra ut det med bara ett framben och huvudet. Man kan prova det först om man tror att det går.
Två bakben
När du ser klövarna komma ut så tittar du direkt om de ligger med klövspetsarna uppåt (mot svansen) eller nedåt (mot juvret). Misstänker du att de ligger nedåt så undersök genast saken för då är det sannolikt bakbenen. Är det två bakben som sticker ut så är det inget att tveka på - bara dra ut lammet och låt tackan slicka av det.
De är inte så svåra att dra ut så det kan verka onödigt att hålla på och dra i dem. Men lamm som ligger med bakbenen först och föds naturligt fastnar ofta när bröstkorgen ska ut och då kan navelsträngen klämmas åt eller gå av vilket leder till att lammet dör då det har huvudet inne i modern.
Ett bakben
För försiktigt in handen och sök längs med benet ner till klöven. Kupa handen runt klöven och för ut den, med båda bakbenen ute är det bara att hjälpa till att föda ut hela lammet, se ovanför.
Bara huvudet
Nu är det bra att vara två eller tre personer. Det allra lättaste är om man lägger ner tackan och lyfter upp hennes bakben så högt upp i luften att hon vilar på skuldrorna. Då blir det mer utrymme i buken och hennes krystningar mindre kraftfulla. Nu ska du nämligen trycka tillbaks huvudet in i tackan. Smörj in huvudet rikligt med gildmedel och lirka tillbaks det in i tackan. Följ med med handen och leta rätt på frambenen, plocka fram ett i taget genom att kupa handen runt klöven och för den uppåt. Med båda benen framme ser du till att nosen ligger framåt innan tackan försiktigt läggs ner och du hjälper till att föda fram lammet.
Bara framben, ett eller två
Det är nu det börjar krångla till sig ordentligt. Ofta ligger nu lammet med huvudet böjt åt något håll och de har en otroligt böjlig nacke så det är nu du måste använda din fantasi när du för in handen för att känna efter:
Säkra benen med rep och om du börjar med att föra in handen längs ovansidan av benen, är det en nacke som övergår i en rygg med skuldror som du känner? I så fall kanske lammet ligger med huvudet ner mellan frambenen eller slaget åt sidan neråt. Försök att få ett grepp om halsen så att du vet var den går och följ längs med den fram till huvudet. Dra upp det så att nosen kommer i rätt riktning. Hur makabert det än kan låta så är det bättre att försiktigt ta tag i ögonhålorna än att dra i underkäken. Käken kan åka ur led men ögonhålorna är en stark del av kraniet och är man försiktig så skadas inte ögonen.
Om du, när du har fört in handen längs ovansidan av benen, känner som en klump så är det troligtvis så att huvudet är vikt bakåt åt något håll. Försök återigen att få ett grepp runt halsen så att du kan följa vägen fram till huvudet. Ibland är det lättare att få fram huvudet om man samtidigt låter det glida neråt och sedan upp.
Ha förtröstan när du håller på med dessa lamm för en del kommer faktiskt ut levande trots att man tror att man har vridit nacken av dem flera gånger. De som kommer ut döda har förmodligen varit det ett tag och det kan också vara orsaken till att de inte har lagt huvudet rätt när de skulle födas.
Bara svansen
Om en tacka går runt och småkrystar, liksom hukar sig som om hon vill kissa hela tiden då brukar det vara felläge och ofta ligger lammet med rumpan först. Här gäller det att föra in handen och söka sig ner längs med benen, ett i taget, hitta klöven och kupa handen runt den och sedan föra upp benet. Med två bakben ute är det bara att hjälpa tackan att föda lammet.
Två huvuden
Detta har jag bara varit med om en gång och det var gräsligt. Ett stort dött lamm och ett litet levande stack ut ur tackan (som levde). Vi lyckades föra tillbaks det lilla lammet genom att lägga tackan ner och sedan lyfta upp henne i bakbenen. Sen kunde vi dra ut det stora döda och därefter de två levande syskonen. Alternativet, om vi inte hade kunnat lirka tillbaks det lilla lammet, hade varit att skära huvudet av det döda lammet för att få mer plats. Det kan låta horribelt men det lammet var redan dött och de andra levde så det hade varit en lösning. Tackan fick sedan smärtlindring, pencilin och allt gick väl.
Text: Emma Rosenmüller
Flasklamm är ett kärt ämne som de flesta har erfarenheter av och åsikter om.
Det är nästan oundvikligt att få flasklamm ibland. Med lite tur så kan man adoptera bort dem efter ett tag men ibland drabbas man av sjukdomar eller andra problem (för hög fruktsamhet t ex) som gör att man helt plötsligt har ett eller flera flasklamm.
Många tycker att flasklamm är oekonomiska och ett slöseri med tid men rätt hanterade så kan de växa upp till normala lamm och faktiskt täcka sina kostnader om inte annat. Har de dessutom ett skinnvärde så finns det all anledning att ta hand om dem.
Det är viktigt att de får en så bra start som möjligt. Om de redan vid födseln blir moderslösa så är det mycket viktigt att se till att de får i sig råmjölk, helst hela första dygnet. Man kan beräkna att ett lamm ska ha ca 50 ml per kg kroppsvikt tre gånger om dagen. T ex ska ett lamm som väger 4 kg ha 4x50 ml= 200 ml mjölk per måltid och de ska ha den här mängden 3 gånger om dagen. Ju yngre lammet är desto oftare behöver det få mat och då får man sprida ut mängden jämnt över dygnet så gott det går.
Dessa mängder är ett bra rättsnöre att måtta efter men du avgör ju självklart om lammet behöver mera. Det ska vara rakt i ryggen och lägga på sig hull. Vissa flasklamm har varit så dåliga när man har tagit hand om dem så att de har svårt att lägga på sig så det får man också ha med i beräkningen.
Det allra smidigaste är att direkt vänja dem vid att dricka från en hink med nappar. Då kan man se till att de har fri tillgång på mjölk i hinken och de växer bättre. Hink med fri tillgång fungerar bättre under den kalla årstiden då mjölken håller sig flera dagar och det inte finns flugor. Då kan man diska hinken noga var tredje dag och sedan bara fylla på den där emellan.
Man kan också ge dem mjölken i en ränna eller spann. Då kan man behöva lära dem att dricka men de brukar förstå ganska snabbt. Fördelen med detta är att de inte kan bita sönder några nappar.
Ibland blir de lite lösa i magen när man börjar flaskmata dem. Då brukar det räcka med att ge dem några små doser kolpasta. Det finns färdigt på tub som man klämmer ut direkt i munnen på dem, ca ett till två tryck en gång om dagen i några dagar brukar göra susen. Om inte så får man undersöka om det är någon bakterie eller parasit de har drabbats av.
Om man har flera och ger dem i flaska kan det vara bra att ha handskar på sig så att de inte gnager sönder händerna i väntan på sin tur.
Flasklamm ska alltid ha tillgång på fint hö eller ensilage, kraftfoder och vatten. Räkna med att mjölkersättningen behövs under 6-8 veckor. Som tumregel kan man säga att de ska ha växt 10 kg från födelsevikten, dvs väga minst ca 13-15 kg, när man tar bort ersättningen. Man kan börja med att dra in på någon måltid eller låta det ta slut i hinken under några dagar så att de får en motivering att söka sig annan föda. Men sedan är det ofta bäst med en tvär avvänjning. Då förstår lammet ganska snabbt att du inte kommer med mat och det lugnar sig. Man kan ta bort mjölkersättningen tvärt på en gång men det förutsätter att lammet verkligen har haft fri tillgång på kraftfoder och fint grovfoder så att det äter det. För att lammen inte ska få en tillväxtsvacka när man slutar ge mjölk kan man ge lite extra protein, t ex i form av soja, runt avvänjningen.
Det finns ingen stor fördel med att vänta så länge som möjligt med att ta bort mjölken. Mjölkersättningen kostar, man blir bunden och arbetstiden kostar och ju äldre de är desto mer biter de sönder napparna och all mjölk rinner ut.
Ofta tycker jag att det brukar vara bra att ha någon tacka med i flasklammsgruppen. Det ska vara en äldre som kan vara lite som en trygghet, kanske någon mager som behöver äta upp sig lite. Kanske man har haft någon som har haft juverinflammation som man i alla fall vill sortera bort från de friska digivande tackorna. Se upp bara så att hon inte dricker ur mjölkspannen! En del gör det men då får man sätta lock på.
Lammnäringar finns av olika märken liksom råmjölksersättningar. Det är ofta så när det gäller lammnäringarna att de fetaste ger de finaste lammen men det finns flera som är helt ok. Har man många lamm så är det en prisfråga.
De som har mjölkkor i närheten kan ibland tycka det är smidigt att hämta mjölk från korna och ge. Det är bra att syra mjölken och till detta finns syrningsmedel avsett för att syra mjölk till kalvar som är ekonomiskt att köpa.
Så fort lammet är avvant från flaskan/hinken så kan du släppa ut det med de andra lammen under förutsättning att det finns tillgång på samma sorts foder där som det är vant vid. Går de andra lammen på bete med sina mödrar så blir det tufft för ett litet lamm att bara klara sig på gräs. Då får man antingen ställa ut en foderautomat eller bygga en lammkanmmare som man har kraftfoder i men då kommer vissa av de andra lammen att äta där också så då kan ett bättre alternativ vara att ha det i en liten hage kanske med en tacka med trillingar så kan de ha en lammkammare med kraftfoder där.
Text och bild: Emma Rosenmüller
(Texten har uppdaterats 2021 av Anna B.)
För att lyckas med adoptioner krävs timing och sedan underlättar det om du har dräktighetsscannat och har en smula tur.
Ylwa Eriksson på Gotland arbetar mycket med adoptioner och hon resonerar så här:
En tacka har två spenar alltså bör hon ha två ungar. Så hon adopterar inte bara de uppenbara flasklammen utan även trillingar till tackor med ett lamm.
Det lättaste sättet att lyckas med en adoption är att ge tackan adoptionslammet precis innan hon ska lamma sin egen lammunge. Då är hon full av hormoner som gör henne mycket mottaglig för ett nytt lamm. Efter att hon har lammat så är hon mer på sin vakt och misstänksam mot allt nytt.
En annan sak som är viktig är att lammet inte är präglat på en annan mamma. Om du t ex tar en trilling som har levt med sin mamma i några dagar och ger den till en annan tacka så kommer lammet bara stå och ropa på sin mamma vilket försvårar adoptionen avsevärt. Så om du får lamm som du troligtvis kommer att kunna adoptera bort så är det bättre att de får bo i en avskild box för sig och att du flaskmatar dem under tiden. Om du har dräktighetsscannat så vet du ju om det är några med ett lamm kvar som ska föda.
Om du ska ta undan ett trilling/fyrlinglamm för adoption så ta alltid det största och starkaste. Det är bäst rustat att klara av en omställning till en ny mor. Mjölka ur råmjölk om tackan har och ge den från flaska. Annars får du ge den råmjölksersättning eller råmjölk från någon annan tacka.
När tiden för adoptionen är inne börjar du med att kolla juvret. Se till att det kommer råmjölk ur bägge spenarna. Om det gör det så blöter du ner hela lammet (var noga med huvudet, magen och rumpan) med vatten och helst fostervätskor som kommer ur den födande tackan. Dessa fostervätskor innehåller mängder med doftämnen och annat som gör tackan mycket intresserad och hon slickar gärna på lammet och därmed knyts kontakten dem emellan.
Skulle nu tackan råka lamma fler lamm än du hade tänkt dig så kan det kännas lite snopet men om du har tackor som ska lamma ett lamm kvar så kan du alltid adoptera vidare till en av dem. Ta då en av de nyfödda som inte har hunnit fästa sig vid tackan än. Mjölka ur råmjölk och ge den i flaska.
Det går också att adoptera till lamm efter att de har lammat men det kräver lite mer passning, tålamod och tur. Tackans eget lamm måste vara ganska nyfött (dvs fortfarande blött). Då tar du undan det så att de inte kan höra varandra. Tvätta ur det i en balja med lite varmt vatten (spara vattnet!) och lägg det t ex i en stor kartong med halm i. Ta adoptionslammet och bada det noga i vattnet så att det får rätt lukt. Ge sedan lammet till tackan. Ibland är hon misstänksam och då kan det hjälpa att hålla henne lite så att lammet kan dricka. När hon då luktar i rumpan på lammet samtidigt som det dricker så bildas ett band dem emellan. Efter ca 30-60 min så kan man hämta lammet i kartongen och ge även det till modern. I bästa fall tar hon båda nu men ibland stöter hon bort sitt eget lamm som har varit borta. Då får man ta adoptivlammet och lägga i lådan ett tag, ca 15 min och se till att tackans lamm får dricka och lära känna tackan. När de verkar ha fått kontakt så tar man tillbaks adoptivlammet. Så kan man få hålla på och alternera lite tills hon accepterar båda lammen.
Om tackan inte verkar helt övertygad så kan man binda upp henne med grimma eller halsrem så pass kort att hon inte kan stånga lammen. Det finns även adoptionsgrindar man kan använda. Dessa fixerar tackans huvud utanför boxen så att hon inte kan lukta på lammen och på så vis ska hon resignera snabbare. Adoptionsgrindar används främst då man gör svårare adoptioner t ex om en tacka förlorar sina lamm när de ännu är ganska unga och man vill adoptera över ett nytt lamm eller två till henne. I snitt så tar det ca 5 dagar för en tacka att ge upp och acceptera ett nytt lamm så därför måste man vara utrustad med ett enormt tålamod och vara beredd på att hålla i en tacka, flera gånger om dagen, som hoppar och sparkar så att lammet ändå får äta. Det kan också vara bra att mjölka ur lite om hon har för mycket mjölk så att juvret inte blir spänt och ömt. Lägg mjölken i frysen! Vissa tackor kommer på att om de lägger sig ner så kommer ingen åt maten. Det är bara att stoppa in en upp och ner vänd hink eller back under magen/bröstet på dem när det är dags för lammet att äta så kan de inte lägga sig ner.
Det märkliga med sådana adoptioner är att ofta så vänder det plötsligt. En dag får lammet äta och hon skyddar det om man kommer nära. Då är det bra att ha kvar dem i boxen ett par dagar till så att man ser att det verkligen fungerar.
När man ser det så här i text så kan man undra om det verkligen är värt besväret att adoptera, flasklamm är ju mycket enklare. Det är värt det alla gånger. Lammet får tillgång på förstklassig föda, det är billigare än lammnäring, du slipper ha dem springandes skrikande efter dig som flasklamm gärna gör, tackans fulla potential utnyttjas och har hon två lamm så minskar risken för ett snett juver.
Var därför inte rädd för att adotera till två lamm om tackan har förlorat alla sina.
Text: Emma Rosenmüller
Inför lamningen är det viktigt att tackorna är i gott hull och har blivit rätt utfodrade. Då föds det friska starka lamm och tackan producerar bättre råmjölk och mera mjölk. Det finns lite olika tecken på att lamningen närmar sig: Ofta sväller juvret upp så det verkligen ser sprängfullt ut precis innan lamningen. Tackan drar sig undan flocken. Området under svansen blir svullet och rosa. De sk hungergroparna som sitter på var sida om länden kan börja framträda tydligare. Längs med svansroten sjunken hullet in och den framträder mer. Det börjar komma slem ur slidan. Hon bäddar genom att krafsa med frambenen och sedan lägger hon sig och ställer sig upprepade gånger. Om det är någon annan tacka som lammar så kan hon vara mycket intresserad av det och försöka slicka på och stjäla hennes lamm när de föds. Det bästa brukar vara att stänga in denna sk lammsjuka tacka i en box tills hennes egen lamning kommer igång. Det brukar inte vara utan högljudda protester som hon hålls boxad, ibland försöker de även klättra ut eftersom hormonpåslaget är så stort. Om allt är normalt så brukar det först komma en fosterblåsa fylld med vätska som banar väg för lammen. Sen brukar man kunna se klövarna och då är det bra att se åt vilket håll klövtån pekar. På mörka lamm i synnerhet, men även på ljusa så kan man se klövtån som en vitare fläck. Om lammet ligger rätt så ska de ljusa spetsarna på klövarna peka uppåt, om tackan står. Pekar de neråt så är det med stor sannolikhet bakklövar och då måste man på en gång hjälpa till att dra fram lammet. Tackor kan föda lamm som ligger baklänges men risken är att de fastnar på bröstkorgen och att navelstängen brister eller kläms. Då får de inget syre eftersom huvudet är inne i tackan så det är inget att chansa på. Varianterna på fellägen är nästan oändliga men det viktigaste är att hålla god hygien, använda mycket glidmedel och känna sig fram lugnt och metodiskt. När lammet har föds så brukar tackan slicka det rent och ibland krafsa på lammet för att det ska resa sig och söka mjölk. Det är anmärkningsvärt hur snabbt ett friskt lamm med bra instinkter kommer upp och hittar spenen, det kan gå på några minuter. Det är alltid bra att gå fram och dra ur en liten skvätt mjölk ur varje spene direkt när de har lammat för att kontrollera att det finns mjölk och att det inte sitter hårda vaxproppar i vägen. Ibland kan det vara som vaxklumpar i mjölken så att det blir stopp men det är bara att mjölka ur någon gång eller två så brukar de inte uppkomma mer. Det är mycket viktigt att försäkra sig om att det nyfödda lammet får i sig råmjölk. Om det är en förstagångslammare så är det viktigt att se att lammet verkligen få komma till. Ibland står de ovana mödrarna inte riktigt still och då kan man behöva hålla i tackan och hjälpa lammet fram till spenen. När lammet börjar dricka så brukar polletten trilla ner och de lugnar sig. Har du dräktighetsscannat tackorna så vet du med ganska stor säkerhet om alla lamm har kommit ut. Om efterbörden har kommit ut så är det ett säkert tecken på att hon är klar. Ibland kan det dröja några timmar innan den kommer ut så då får du läsa av tackan; om hon verkar lugn och nöjd och inte fortsätter med sitt krystarbete så kan det nog vara klart. Ofta äter och dricker hon lite och pysslar med lammen. Om hon verkar orolig eller slö eller visar något annat udda beteende så kan det vara bäst att försiktigt känna efter med handen om det är något lamm kvar. Man ska inte vänta för lång tid eftersom det ofta handlar om ett felläge, dött lamm eller att tackans krafter börjar ta slut och då är det lika bra att hjälpa lammet ut. Om lammen föds svaga så kan man behöva hjälpa dem fram till spenen så att de får sin första smak på råmjölk. Man kan klämma in en skvätt i munnen när de har fått in spenen så brukar de börja suga. Det är också bra att klappa dem lite i rumpan för att härma tackans puffar som stimulerar dem till att dricka. Om de har sugreflexer men det är svårt av någon anledning för dem att dricka så kan man mjölka ur lite råmjölk, ca 1,5 dl och ge i flaska. Lamm som är så svaga att de i princip saknar sugreflexer är det bäst att sondmata. Försöker man flaskfodra dom så är det stor risk att de får mjölken i lungorna. Sondmatning har också den fördelen att man vet hur mycket lammet har fått i sig. Förutom att man alltid ska ha en ren halmbädd så är det även bra att behandla naveln på de nyfödda lammen. Man kan doppa den i en lösning av jod och alsolsprit eller köpa särskild navelspray. Det viktiga är att medlet är uttorkande och bakteriedödande eftersom det ska förhindra att bakterier tar sig in i lammet via navelsträngen. Om de gör det kan bakterierna ge upphov till en rad besvärliga sjukdomar som ledinflammationer och klövbölder. Om tackan av någon anledning inte kan ta hand om ett eller flera av sina lamm så är det allra bästa om man kan adoptera bort det. Om det inte finns någon lämplig fostermor så får man föda upp det som flasklamm. Text: Emma Rosenmüller
Carl Williams kommer till Sverige varje år i november och januari för att dräktighetsscanna våra tackor. Antalet tackor och besättningar ökar år för år. Det är glädjande att allt fler har upptäckt detta fantastiska hjälpmedel. Ett problem är dock att än så länge har vi bara Carl. Tiden är knapp och han jobbar nästan dygnet runt vid högsäsong! Det är därför viktigt att du underlättar hans arbete så mycket som möjligt. Du kan när som helst på året anmäla dina tackor till scanning. Ju tidigare du anmäler desto lättare blir det att planera för dem som organiserar scanningen i olika delar av Sverige. Nu scannar även Martin Sjunnesson. Hans kontaktuppgifter hittar du längst ner. Fördelar med scanning: 1. Du vet vilka tackor som är obetäckta och kan ta ställning till vad du ska göra med dem. Är det många så kanske du släpper bagge igen eller så behöver du bara underhållsfodra dem under vintern - sparar pengar. 2. Du kan dela in tackorna i grupper efter hur många ungar de ska ha och fodra dem så mycket de behöver - sparar pengar och ger friskare tackor och starkare lamm. 3. Du kan beställa rätt mängd öronmärken - sparar pengar eller räddar dig från att stå där med för få märken mitt i lamningen. 4. Vid lamningen vet du hur många lamm som skall födas. Om du hjälper en tacka att lamma så vet du om hon har flera ungar i sig som du också ska hjälpa till världen. Obs! Om tackan beter sig underligt (är slö, krystar, orolig etc) efter att det scannade antalet lamm är ute så kan det vara bra att känna efter igen att det inte ligger kvar någon unge. Var alltid försiktig och rentvättad när du hjälper till vid lamningen. 5. När det uppstår adoptionssituationer så kan du lättare adotera bort lamm mitt i en pågående lamning och då få bättre resultat. Du kan t ex adoptera en unge till en som håller på att lamma, som du vet bara skall ha en unge. Det kan också vara en tacka som ska ha flera men där en eller fler ungar är dödfödda - sparar pengar och arbete med flasklamm! 6. Ibland ser Carl att en tacka har något problem; t ex en cysta i livmodern. Då kan du ta bort det djuret istället för att spara den till nästa år och hoppas på bättre tur. Behöver du fler argument?? När skall tackan scannas? Vid 40 - 80 dagars dräktighet är resultatet nästan 100%. Tidigare kan endast dräktig eller icke dräktig konstateras. Efter 90 dagar är fostren så stora att de kan skymma varandra! Riktvärden:
| Baggsläpp | Scanning |
| Augusti - September | November |
| 20 September - 20 Oktober | December |
| 20 Oktober - 20 November | Januari |
Ofta är det lite otäckt att komma igång med sondmatning men det man kan tänka på för att gaska upp sig är att lammet troligtvis kommer dö ändå om man inte får i det mjölk. Och med tanke på hur liten risken är att sondslangen kommer fel så har man allt att vinna! Det finns dock några saker att tänka på innan man börjar.
Börja med att ta tempen! Skriv ner denna och tänk sedan efter hur gammalt lammet är. Följ sedan rätt alternativ:
Om lammet har under 37 grader i temperatur, är över 5 timmar gammalt och är så svagt att det inte håller upp huvudet då behöver det så snabb energi att en glukosinjektion i buken ofta är enda räddningen.
Om lammet har under 37 grader i temperatur, är över 5 timmar gammalt men är så pass vid medvetande att det lyfter huvudet då ger du det råmjölk eller mjölk/lammnäring med lite druvsocker i sond och sedan värmer du försiktigt upp det till strax över 37 grader. Kolla tempen vart 20 minut medan du värmer upp det. Ge det eventuellt en omgång sondmat till innan du släpper ut lammet till tackan.
Om lammet har under 37 grader i temperatur och är yngre än 5 timmar så är det viktigt att man först värmer upp det till strax över 37 grader innan man ger det mjölk. Att värma upp det först är mycket viktigt för annars får lammet med stor sannolikhet skador som den dör av. Sen sondmatar du det om det inte kan dricka från flaska.
Om lammet har mellan 37 och 39 grader i kroppstemperatur så kan du sondmata det oavsett ålder bara det är vid medvetande.
Det finns flera olika sorters utrustning att få tag på men det viktigaste är att sondslangen är rundad i den änden som ska ner i lammets strupe. Hur själva behållaren man häller mjölken i är utformad är en smaksak men jag föredrar Roslams behållare som är lite mer ”knubbig”. Det gör att den inte välter så lätt i handen när den är full som en stor spruta kan göra. Sen tycker jag att det är svårt att trycka i mjölken som man kan tro att man måste göra om man använder spruta. Mjölken rinner ner av sig själv ganska snabbt så det är bara att fylla behållaren och vänta lite. Ibland kan det rinna lite trögt och då hjälper det ofta att ”sträcka upp” lammet lite så blir det mer plats i magen.
Jag brukar sitta ner och lägga lammet så att dess bakben hänger ner mellan mina ben och den vilar med magen/bröstet åt sidan över mitt högra lår (jag är högerhänt) så klämmer jag åt lite med benen så att den sitter stadigt. Sen håller jag lammets huvud med min vänsterhand (vänsterarmen vilar över lammkroppen och håller den på plats) och med höger hand för jag in sondslangen i mungipan på lammet och matar ner den. När en lagom lång bit av slangen är inne (måtta på utsidan av lammet innan du för in slangen) tar jag behållaren i vänster hand och häller i mjölken med höger sne väntar jag tills det har runnit ner och drar försiktigt upp sonden.
Vilken sondmat man använder beror förstås på vad man har att tillgå. Allra bäst i alla lägen är råmjölk. Även om lammet är äldre än ett dygn och kanske inte kan ta upp alla imoglobiner så är råmjölk späckat med vitaminer och fett. Näst bäst är förstås tackmjölk. Om lammets mor inte har tillräckligt med mjölk så kan man ta av en eller flera andra tackor. Passa gärna på under lamningen att ta råmjölk och mjölk av dem som har mycket och frys in.
Koråmjölk går också att använda men den är inte lika koncentrerad som tackmjölken och behövs därför ges i större mängd. Blanda gärna råmjölk från flera kor eftersom vissa lamm kan reagera negativt på mjölk från vissa kor. Blandar man från flera så blir risken ”utspädd”.
Har man bara lammnäring i pulver så kan man ta i lite druvsocker för att ge snabb energi.
Lammnäringar finns av olika märken liksom råmjölksersättningar.
Text: Emma Rosenmüller