Lamning

Inför lamningen är det viktigt att tackorna är i gott hull och har blivit rätt utfodrade. Då föds det friska starka lamm och tackan producerar bättre råmjölk och mera mjölk.

Det finns lite olika tecken på att lamningen närmar sig:

Ofta sväller juvret upp så det verkligen ser sprängfullt ut precis innan lamningen.

Tackan drar sig undan flocken.

Området under svansen blir svullet och rosa.

De sk hungergroparna som sitter på var sida om länden kan börja framträda tydligare.

Längs med svansroten sjunken hullet in och den framträder mer.

Det börjar komma slem ur slidan.

Hon bäddar genom att krafsa med frambenen och sedan lägger hon sig och ställer sig upprepade gånger.

Om det är någon annan tacka som lammar så kan hon vara mycket intresserad av det och försöka slicka på och stjäla hennes lamm när de föds. Det bästa brukar vara att stänga in denna sk lammsjuka tacka i en box tills hennes egen lamning kommer igång. Det brukar inte vara utan högljudda protester som hon hålls boxad, ibland försöker de även klättra ut eftersom hormonpåslaget är så stort.

Om allt är normalt så brukar det först komma en fosterblåsa fylld med vätska som banar väg för lammen. Sen brukar man kunna se klövarna och då är det bra att se åt vilket håll klövtån pekar. På mörka lamm i synnerhet, men även på ljusa så kan man se klövtån som en vitare fläck. Om lammet ligger rätt så ska de ljusa spetsarna på klövarna peka uppåt, om tackan står. Pekar de neråt så är det med stor sannolikhet bakklövar och då måste man på en gång hjälpa till att dra fram lammet. Tackor kan föda lamm som ligger baklänges men risken är att de fastnar på bröstkorgen och att navelstängen brister eller kläms. Då får de inget syre eftersom huvudet är inne i tackan så det är inget att chansa på.

Varianterna på fellägen är nästan oändliga men det viktigaste är att hålla god hygien, använda mycket glidmedel och känna sig fram lugnt och metodiskt.

När lammet har föds så brukar tackan slicka det rent och ibland krafsa på lammet för att det ska resa sig och söka mjölk. Det är anmärkningsvärt hur snabbt ett friskt lamm med bra instinkter kommer upp och hittar spenen, det kan gå på några minuter.

Det är alltid bra att gå fram och dra ur en liten skvätt mjölk ur varje spene direkt när de har lammat för att kontrollera att det finns mjölk och att det inte sitter hårda vaxproppar i vägen. Ibland kan det vara som vaxklumpar i mjölken så att det blir stopp men det är bara att mjölka ur någon gång eller två så brukar de inte uppkomma mer.

Det är mycket viktigt att försäkra sig om att det nyfödda lammet får i sig råmjölk.

Om det är en förstagångslammare så är det viktigt att se att lammet verkligen få komma till. Ibland står de ovana mödrarna inte riktigt still och då kan man behöva hålla i tackan och hjälpa lammet fram till spenen. När lammet börjar dricka så brukar polletten trilla ner och de lugnar sig.

Har du dräktighetsscannat tackorna så vet du med ganska stor säkerhet om alla lamm har kommit ut. Om efterbörden har kommit ut så är det ett säkert tecken på att hon är klar. Ibland kan det dröja några timmar innan den kommer ut så då får du läsa av tackan; om hon verkar lugn och nöjd och inte fortsätter med sitt krystarbete så kan det nog vara klart. Ofta äter och dricker hon lite och pysslar med lammen. Om hon verkar orolig eller slö eller visar något annat udda beteende så kan det vara bäst att försiktigt känna efter med handen om det är något lamm kvar. Man ska inte vänta för lång tid eftersom det ofta handlar om ett felläge, dött lamm eller att tackans krafter börjar ta slut och då är det lika bra att hjälpa lammet ut.

Om lammen föds svaga så kan man behöva hjälpa dem fram till spenen så att de får sin första smak på råmjölk. Man kan klämma in en skvätt i munnen när de har fått in spenen så brukar de börja suga. Det är också bra att klappa dem lite i rumpan för att härma tackans puffar som stimulerar dem till att dricka. Om de har sugreflexer men det är svårt av någon anledning för dem att dricka så kan man mjölka ur lite råmjölk, ca 1,5 dl och ge i flaska. Lamm som är så svaga att de i princip saknar sugreflexer är det bäst att sondmata. Försöker man flaskfodra dom så är det stor risk att de får mjölken i lungorna. Sondmatning har också den fördelen att man vet hur mycket lammet har fått i sig.

Förutom att man alltid ska ha en ren halmbädd så är det även bra att behandla naveln på de nyfödda lammen. Man kan doppa den i en lösning av jod och alsolsprit eller köpa särskild navelspray. Det viktiga är att medlet är uttorkande och bakteriedödande eftersom det ska förhindra att bakterier tar sig in i lammet via navelsträngen. Om de gör det kan bakterierna ge upphov till en rad besvärliga sjukdomar som ledinflammationer och klövbölder.

Om tackan av någon anledning inte kan ta hand om ett eller flera av sina lamm så är det allra bästa om man kan adoptera bort det. Om det inte finns någon lämplig fostermor så får man föda upp det som flasklamm.

Text: Emma Rosenmüller