Nytt år, nya möjligheter!

Nyårsbrev från vår ordförande

När vi nu njutit av julmaten, gemenskap med familj, nära och kära och även fått lite extra ledigt, är det även tid reflektera över året som gått. Mycket har åstadkommits av medlemmar, distrikt, rasföreningar och SFs styrelse under 2024. Tillsammans kan vi identifiera utmaningar som vi har inom fårnäringen, men tillsammans kan vi också finna strategier som gynnar vår näring både på kort och lång sikt. 

Det var med vemod vi tog del av Jordbruksverkets statistik baserad på juniräkningen av får 2024, där antalet fårföretag är det lägsta vi sett sedan början av 2000-talet. Den trenden behöver vi vända omgående, och vi vill se en ökning av lammproduktionen och antalet får. Här har vi en stor utmaning att gemensamt ta oss an. Mycket kommer under 2025 att handla om vilka strategier som kan lyckas. 

Alla kan vi bidra. SF påverkar på områden vi inte kan lösa hemma på gårdsplanen, men det viktigaste arbetet gör vi alla hemma på våra gårdar. Varje producerat lamm är viktigt och vi kan känna oss stolta över att vara lammproducenter. Det gäller små som stora, och oavsett produktionsmodell. 

Kan vi också hjälpas åt med att lyfta fårnäringens frågor via våra egna kontaktytor, så kan vi komma långt. Att sprida bilden av svensk lammproduktion på en arbetsplats, via REKO-ringen, till barnens kompisar och föräldrar, i sociala medier eller till sina lokala politiker – alla vägar är viktiga idag, när så få har en naturlig koppling till lantbruk och djurhållning.

Viktiga frågor under 2024

• Vi har lämnat många skriftliga synpunkter och förslag till utredningen ”Animalieproduktion med hög konkurrenskraft och gott djurskydd”, och även träffat utredaren. Nu har utredningens remiss kommit, och vi tycker att man har tagit till sig av våra inspel. Vi samarbetar ofta med LRF runt remisser och det kommer vi att göra även nu, när remissen ska besvaras. SF fokuserar då på fårrelaterade frågor och LRF på de övergripande. Tack till LRF för samarbetet!
• Ersättningen för rovdjursavvisande stängsel (RAS) har höjts något, men framför allt ser vi det som en framgång att ersättningen från och med nu indexregleras. Ersättningens nivå behöver dock höjas mer, eftersom ökningen utgick från en alltför låg nivå, och det jobbar vi vidare för.
• Vargens skyddsstatus är på väg att ändras från strikt skyddad till skyddad art i EUs art- och habitatdirektiv.
• Effektivare skyddsjakt av rovdjur och dov- och kronhjort, samt att jägarna fått det enklare att sälja vildsvinskött.
• Ett nytt referensvärde för den svenska vargpopulationen ska anmälas till EU under 2025. I oktober meddelade regeringen att referensvärdet ska sänkas från 300 till 170 individer. Detta händer efter två decenniers arbete med rovdjursfrågan, vilket både visar att förändring är möjlig och att en rejäl dos tålamod kan behövas när man vill driva igenom förändringar.
• Förenklingsrådet är ett särskilt beslutsorgan inom Tillväxtverket med syfte att minska företagens regelbörda och administrativa kostnader, vars arbete pågår. För lammproduktionen har det gjorts ett omfattande jobb kring rapportering vid förflyttning av djur, och hur den kan förenklas.
• Ett stöd för restaurering av betesmarker återinförs.
• Ett nytt vallstöd för konkurrenskraft och miljö planeras inför 2026.
• SF har fört fram att även lammen borde vara stödberättigade och räknas in i fårens djurenhet. En tacka räknas idag som 0,2 djurenhet.
• Reglerna runt förlorade öronmärken har förtydligats och gjorts mer flexibla. Tidigare skulle förlorade eller oläsbara öronmärken ersättas utan dröjsmål. Med den nya skrivningen ske de ersättas senast inom 1 månad. För djur som hålls i utedrift utan tillgång till byggnad, och som fortfarande har ett läsbart märke kvar, gäller tre månader.
• Vi har fortsatt att hålla digitala medlemsträffar. Årets träffar har handlat om avel för funktionella djur och för en frisk och lättskött besättning, praktisk användning av avelsvärden och om stängsel. 

Påverkansarbetet fortsätter under 2025. Lite oroande är att Livsmedelsstrategi 2.0 dröjer, den skulle kommit under hösten. När det dröjer finns det risk att den blir lite urvattnad, då regeringen tydligen inte är riktigt överens vad som ska fokuseras på.

Möjligheterna och frågorna vi fokuserar på under 2025

Lammproduktionens potential är enorm och konsumenterna efterfrågar våra produkter. Framför allt vill man ha mer svenskt lammkött, men också skinn och ull. Självförsörjningsgraden är idag 27 %, det vill vi ändra på! Vi kan vässa oss själva lite till, för att producera lite mer av allt.

Vår produktion platsar väl i miljö- och klimatdebatten och vi kan bidra till en hållbar, cirkulär ekonomi som gynnar biologisk mångfald och en levande landsbygd med jobb där vi bor. Gräs har vi gott om i vårt avlånga land, och som helhet har vår bransch bra förutsättningar.

Lönsamhet är möjlig enligt en ny forskningsrapport, som är på gång från SLU och Mikaela Jardstedt. Nyckeln till klirr i kassan för bonden är enkla och rationella byggnader, naturbetesmarker och en bra produktion.

Vi behöver ett bättre avräkningspris. Det har stått stilla under flera år och vi ligger under övriga EU. 

Bättre ekonomiska förutsättningar behövs för dem som står redo att ta över och driva fårföretag.

I SLUs svar till utredningen om krisberedskap skriver man att fåren och lammen är viktiga för landets krisberedskap. Det är den produktionsgren vi snabbast kan öka och försörja med inhemskt foder i en krissituation.

Behovet av bättre genetik pratar vi ofta om, och det är än viktigare att vi i aveln utnyttjar de möjligheter vi har i de lämpligaste individerna oavsett ras, som är anpassade till våra svenska förhållanden.

Vi vill samarbeta mer med övriga lantbruksgrenar, för att kunna lyfta och hjälpa varandra som kollegor.

Fler fårägare och nya fårägare behövs, men lika viktigt är det att behålla de som finns. Alla är viktiga och alla lamm behövs!

Att driva ett fårföretag är ett drömyrke och jag skulle inte vilja byta! Visst finns det utmaningar, men fördelarna är så många fler.

Önskar er alla ett GOTT NYTT FÅRÅR!

Gudrun Haglund-Eriksson

Foto Gudrun Haglund-Eriksson