Om försvunna verktyg

När vi byggde vårt stora fårhus 2010 satt vid ett tillfälle snickaren, grävmaskinisten och jag och åt lunch tillsammans. Samtalsämnet som kom upp var försvunna verktyg.

Text och foto Einar de Wit

Snickaren irriterade sig på att kunder som skulle ”hjälpa till” lånade verktyg i hans bil som inte kom tillbaka. Grävaren ondgjorde sig över vilsekomna verktyg och redskap som han riskerade att gräva ner i bygget. Och jag tog upp förlusten av min finaste kofot i fjäderstål, helt nyinköpt, som försvunnit när svärfar och jag byggde om vårt fårhus 1997. Min teori var att den hamnat i gruset under fårens ströbädd. Och aldrig skulle återfinnas.

När vi efter lunchen gick tillbaka till bygget passerade vi grusplanen bakom fårhuset och jag såg något litet som stack upp ur gruset. Jag sparkade till på den och den rörde sig. Några sparkar till och fram kom en extremt rostig kofot i fjäderstål! Jag hade kört dumpern hundra gånger fram och tillbaka och det hade tydligen ”jobbat upp” kofoten från underjorden.

Alltså, femton år efter försvinnandet pratar jag om det till lunch och några minuter senare snubblar jag över den. Vad är oddsen för det?!

Men, nu har det hänt igen – åtminstone nästan.

Vi håller just nu på med ett litet bygge vid vårt andra fårhus. Snickaren (samma snickare för övrigt) och jag hade varit inne och ätit lunch och var på väg ut till bygget igen när han utbrister: men hörru, här ligger en kofot!

I den schaktade jorden ligger en väldigt rostig kofot i fjäderstål! Modellen mindre än den förra men helt klart min, jag har ägt en sådan också men den försvann för många år sedan. Gravrosten avslöjar att den nog har legat begravd under många år. Hur är det möjligt att den dyker upp på detta sätt?

Nu undrar jag, nästa gång vi bygger, vad kommer vi att hitta då?? Nu saknar jag inga fler kofötter, och faktum är att jag har tappat bort väldigt få verktyg genom åren. Det ska bli väldigt spännande att se vad vi gräver upp nästa gång!

Kofotsägare (ggr 2!) / Einar