Vad vi människor kan lära oss av våra får

Fåren är experter på att vara nöjda i nuet. Att inte älta gamla oförrätter och inte oroa sig för framtiden. Vi människor borde bli mer som fåren, anser vår krönikör.

Text och Foto Einar de Wit

Våra får är sinnebilden för lugn och harmoni. Efter att ha levt ett helt liv tillsammans med fåren står det klart att hela världen skulle tjäna på om vi människor blev mer som fåren.

Jag tror att en av anledningarna till att våra får är en av mänsklighetens äldsta följeslagare är att de symboliserar allting som vi människor skulle vilja vara med saknar förmåga att leva upp till. Våra får är pacifister, de vill ingen annan ont utan vill bara ha det bra själva. Om magen är full, hullet gott och vädret fint så är de nöjda, de kräver inget mer. De går inte hela tiden och längtar till en bättre framtid och är missnöjda med dagen.

De smider aldrig planer på jävelskap eller hämnd, det är inget som gagnar artens framtid.

Våra får lever i nuet. De ältar aldrig det som hände igår och oroar sig aldrig för morgondagen. De lever i nuet och är nöjda och harmoniska med det. De smider aldrig planer på jävelskap eller hämnd, det är inget som gagnar artens framtid. Visst, om du just fått en jäkla smäll på låret av en bagge så kan du ge honom onda ögat. Men betänk då, han har inget emot dig som person. Enda anledningen till hans agerande är att hans gener säger till honom att göra så, för att hans egna gener ska kunna förbättra stammen. En stund senare kan du stå och klia honom under hakan och ni är världens bästa kompisar.

Om en tacka blir av med sitt lamm så kommer hon stressad och nervös att leta efter sitt lamm i några dagar. Men när hon inte hittar lammet så kommer hon att tänka: jaja, det är så det är, och börja leva igen. Hon börjar att äta upp sig och förbereda sig för nästa lamning. Hon får inte ett sammanbrott eller PTSD, det gagnar inte henne eller artens överlevnad. Hon kommer att må bra och idissla på (och i ärlighetens namn tycka att det är ganska skönt att slippa de buffliga lammen).

Om fåren en vintermorgon är hungriga och bonden slänger till dem alldeles för lite foder så tänker inte fåren: ”men hallå där, det här är ju alldeles för lite, det kommer aldrig att räcka!” De är nöjda i stunden att de får mat. När fodret sedan tar slut och de inte är mätta, då är det dags att börja protestera högljutt, men inte förrän då.

Ha mer tråkigt!

Mina barn har många gånger sagt: ”men vad tråkigt fåren verkar ha det, de gör ju samma sak hela tiden och får ingen omväxling!” Men det är just det som är grejen. Fåren längtar inte till omväxling eller nya intryck. De är nöjda när allt är igenkänningsbart och lika, då känner sig fåren harmoniska och trygga. Om man ser en tacka ligga och idissla med sina lamm tätt intill sig, det är sinnebilden för ro och harmoni. Vem vill ha något mer eller annorlunda då?

Bungyjump, rallybilar, AI och attackdrönare är inget som främjar vår arts framtid utan bara exempel på att vi för länge sedan passerat gränsen för det vettiga och bara patologiskt letar efter nya rekord att slå.

Vi människor letar hela tiden efter nya kickar och att hela tiden bli värre, snabbare och bättre. Förvisso är det nyckeln till att vi är människor, och att vi inte längre hoppar omkring i träden och plockar loppor på varandra. Men denna egenskap gör också att vi alltid behöver gå till överdrift och göra farliga och onyttiga saker. Bungyjump, rallybilar, AI och attackdrönare är inget som främjar vår arts framtid utan bara exempel på att vi för länge sedan passerat gränsen för det vettiga och bara patologiskt letar efter nya rekord att slå.

Vi borde lära oss mer av våra får! Att vara nöjda med det som vi har. Att inte bara ha längtan långt bort i framtiden, utan värdesätta nuet och älska det odramatiska. Det skulle vår art och vår planet må bra av!

Funderar Einar