Värdet av ett bondeliv?

Det har funnits tillfällen i mitt och hustruns bondeliv där vi verkligen har hängt på gärdesgården ekonomiskt. Vi har vid några tillfällen gjort en seriös analys vad som skulle hända om vi sålde gården och skaffade ett ”vanligt” jobb någon annanstans.

Text och foto Einar de Wit

Men när vi har tittat på alla aspekter så har vi ändå valt att hänga i, låna lite mer pengar för att klara den akuta krisen och streta vidare. Och nu har vi kommit till det läget att lammproduktionen rullar på ganska bra och vi kan börja slappna av lite…

Men vad är det då som gör att man envist väljer att fortsätta, trots att allt sunt förnuft talar för något annat?

Jo, därför att bondelivet inte är ett vanligt liv!

Det finns så många värden utanför en traditionell kalkyl som gör alla motgångar och svårigheter värda att ta. Här tänkte jag reflektera över några.

Eget virke

Till vår gård hör en mindre areal skog. En gång i tiden köpte vi marken så det är ju inget som bara fanns till skänks. Genom åren har vi avverkat, planterat, röjt, gallrat och skött om den och nu har vi skog av alla åldrar (förutom riktig gammelskog, det finns inte i våra trakter).

Den här hösten har vi både renoverat och byggt nytt på gården så nu gapar vårt virkesförråd alldeles tomt. Men det är inga problem! Bonden tar sin motorsåg och sin antika skogsvinsch, åker ut i skogen och hugger ner ett gäng rejäla granar. Sedan kör jag stockarna till det lilla sågverket i grannsocknen och låter såga brädor och plank av det hela (jajamän, vi räknar fortfarande i tum!). Sedan staplar jag virket med läkt emellan så det torkar över sommaren, och en vacker höstdag bär jag in allt i virkesförrådet. Nästa år kan jag bygga något skoj av det hela.

Jag kan förmodligen räkna hem en riktigt usel timlön på hela processen, jämfört med att sälja stockarna, köpa virket på brädgården och leja några snickare som gör samma jobb på några dagar som det tar mig en månad att göra.

Men vilken otrolig tillfredsställelse jag känner när jag betraktar det jag byggt och vet att jag skapat alltsammans med mina egna händer! Det är ett värde och en livskvalitet som inte ryms i några ekonomiska kalkyler.

Bullerbyn

Numera är våra barn vuxna och utflugna men jag känner ändå att vi har kunnat ge dem en fantastisk uppväxt. Har de lekt med kottar i skogen? Ja, verkligen! De har insupit hela gårdens atmosfär och det har härdat dem och givit dem god motståndskraft 😉. Som små har de ätit fårbajs och snubblat i vattenpölar. Som lite större har de byggt lådbilar och trädkojor (det är ju bara att gå till pappas virkesförråd och hämta, där finns allt man behöver!). Och visst är det skoj att följa fårens stigar på naturbetet och plocka smultron? Senare fick de lära sig att köra traktor och ta avbytarpass i fårhuset när föräldrarna åkte till Fårfesten i Kil.

Att växa upp på en gård, med ett antal kompisar på cykelavstånd är verkligen en fantastisk Bullerbyuppväxt.

Idag är barnen väldigt hemkära och kommer gärna hem till gården och hälsar på och hjälper till där det behövs.

När dottern ringer och säger: ”behöver du någon hjälp med att plasta balar idag?”, då känner jag verkligen en lycka över att vi lyckats med något riktigt utmanande. Hur räknar man en kalkyl på det?

Vildsvin

Eftersom vi äger skogsmark så är vi också med i ett jaktlag. Förr blev det några bitar älgkött varje höst, men nu är situationen en helt annan. Älgar finns det ont om men vi har istället jätteproblem med vildsvin som förstör våra vallar och demolerar våra fårstängsel. Själv är jag ingen jägare men som tur är har vi raska och motiverade jägare runt om oss. Var och varannan helg samlas de ett stort gäng med hundar och jagar gris. Så rätt som det är så dyker det upp en full back med vildsvinskött på vår gårdsplan. Med tanke på vad nötköttet kostar i affären är det guld värt med generösa jägare (även fast det efter några helgers kampanj snarare blir ett kvittblivningsproblem för dem). Några slaktade lamm och viltkött från skogen är verkligen en pluspost i kalkylen för en bonde.

Ved

När detta skrives har det varit svinkallt i flera månader. Ibland när man går in på en bensinmack ligger det några nätsäckar med kaminved utanför dörren och när jag tittar på prislappen bara skakar jag på huvudet. Själv räknar jag ved i kubikmeter och nedlagda arbetstimmar.

Med kött i frysen, potatis i jordkällaren och en vedbod full med ved kan landsbygdsbon känna trygghet och tillförsikt inför framtiden, på ett helt annat sätt än en stadsbo som är beroende av någon annan för att hålla varmt i huset och skaffa mat till butikshyllorna.

”Trygghet” är sällan en post i en ekonomisk kalkyl, men gud så skönt det är att få känna den tryggheten, att man vet att vad som än händer så kommer man att klara sig. Under pandemin kändes det otroligt skönt att vara bonde och klara det mesta själv.

Självklart finns det många andra bra saker med att vara bonde. Du rår över din egen arbetstid och har ingen chef över dig (ja, förutom banken och Länsstyrelsen då!).

Du får en överdos av frisk luft av allt utomhusarbete, men kan välja att jobba under tak när det regnar småspik. Och en kvällstillsyn av fåren ute på naturbetet en fin försommarkväll kan bli den mest underbara upplevelsen som finns, och som följer dig i minnet resten av året.

När man sitter där vid köksbordet med papper runt omkring sig och river sig i huvudet över en usel likviditet, då får man tänka att livskvalitet inte går att värdera i siffror.

Men det kan vara värt att försaka mycket för att uppnå det.

Bonden Einar

Endast en bonde som för hand har slitit ihop till ett lass sågtimmer kan till fullo inse värdet av det.