Medlemsträff om vallodling

Rekordstort intresse för medlemsträffen om vallodling som hölls i onsdags, en bra bit över 200 var bänkade och vi hoppas att ni tyckte det var lika intressant som vi. Extra roligt att ni var frågvisa och och kvicka att komma med inspel! Det tyckte också föreläsarna, som även de var frågvisa och pigga på diskussion. Kul!

En hel del fokus var på nuläget och hur vi bäst använder resurserna ett år som detta, när insatsvaror är extremt kostsamma.

• Theo den Braver, Gård & Djurhälsans lammrådgivare, inledde med en inventering av hur mycket ”gräs” en exempelgård behöver under ett år, och hur man bäst fördelar olika kvaliteter till olika djurgrupper. Sintackor behöver inget högoktanigt foder, men lammen som ska växa under sensommaren ska prioriteras och få det bästa betet. Theos presentation finns här.
• Maria Rönnbäck från Hushållningssällskapet Luleå fokuserade på blandvallens funktion i gårdens system och hur vi kan uppnå en bra produktion med så hög självförsörjningsgrad som möjligt på gårdsbasis. Hon pratade om hur vi lyckas med valletablering och även lite om växtföljd i norra Sverige.
• Anna Kylén från Lantmännen berättade om Lantmännes produktion och forskning, där allt frö utvecklas och produceras i Sverige. De har olika frö för södra och norra Sverige, och Anna pratade mycket om vikten av att välja rätt blandning för att få maximal utväxling på sitt grovfoder.
• Gunnar Danielsson, Olssons frö, gav oss många insikter i betydelsen av gödsling och av att gödsla med rätt sak på rätt ställe och vid rätt tidpunkt. Prioritera gödsling av lammens bete framför slåttervallen, för det är lammen som genererar inkomster! Gunnar ifrågasatte vallen som lammproduktionens motor och slog ett slag för att använda djupströbädden för att gödsla odling av ettåriga grödor till lammen, t ex foderraps, råg, ettåriga klöverarter. För en besättning på 100 tackor räcker ströbädden till cirka 6 hektar foderraps, som kan räcka till bete för cirka 180 lamm från avvänjning till slakt. Det finns mycket att fundera över i Gunnars presentation.

Gunnars avslutande bild är tänkvärd, för visst ligger det något i detta? Alla är vi inte både 1 och 2. Vi 2:or kanske hellre ska köpa vårt vinterfoder, om vi har en skicklig 1:a i grannskapet.

Utlovat var att myten om rödklövern en gång för alla skulle tas av daga, och man kan nog säga att alla var överens om att rödklöver har mycket att ge på svenska fårgårdar. Men också om att rena rödklövervallar inte är vad vi vill beta eller ensilera, och att man gott kan fortsätta att vara lite försiktig med rödklöver inför betäckningen på grund av fytoöstrogenet som finns i rödklöver. Kanske också inför lamningen, även om ingen av de som haft rödklöver i foderstaten inför lamning haft några problem. Till växande lamm är däremot rödklöver många gånger kanonbra, eftersom den växer bra på de flesta jordar och den inte är lika känslig när det gäller dränering, pH, torka och temperatur som alternativen. I två och treåriga vallar etablerar den sig snabbare och avkastar bättre än andra baljväxter. Rödklöver har också högre proteinkvalitet än andra baljväxter, och ett mer vomstabilt protein. Man sparar dessutom pengar genom att producera eget baljväxtprotein, både på insparat krafoder och kvävegödsel. Lagom mycket rödklöver i betet under diperioden och till avvanda lamm alltså, det vill våra föredragshållare se mer av. Dags att prova?

PS. Det pågår försök där man testar olika klöversorters innehåll av fytoöstrogen. Halterna är högre i späda plantor. Förtorkning minskar halterna.

Ett sista PS: Vi hann inte med att ta upp kalkning under vallkvällen, det blev en eller ett par frågor om kalkning hängande i luften. Fårpodden lovar att ta upp den bollen, det blir ännu mer vall och bete i nästa avsnitt (inte det som kom idag, utan nästa).