Kantzoner ersätter inte betesdrift
Att andelen ängs- och betesmarker har minskat i Sverige är väl känt. Idag, enligt Naturvårdsverket, anses endast hälften av de drygt 400 000 hektar ängs- och betesmark ha höga natur- och kulturvärden. Vi vet att detta lett till att artrikedom i vår svenska fauna har minskat. Satsningar på att återskapa gynnsamma nya livsmiljöer för biologisk mångfald genom att öka artrikedom i kantzoner, kraftledningskorridorer och vägkanter visar sig vara otillräckliga.
Ny vetenskaplig artikel publicerad i Journal of Applied Ecology i februari beskriver så kallade gröna korridorer, till exempel i kraftledningskorridorer. Dessa fungerar som broar i vårt moderna jordbruks- och skogslandskap. Forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet har även studerat kantzoner och artrika vägkanter. Kan dessa linjära gröna infrastrukturer kompensera för igenväxta ängs- och betesmarker?
Betesdrift ger livsrum åt specialiserade arter
Studien har inneburit en inventering av växter, fjärilar och humlor vad gäller antal och livsmiljökvalitet. Och resultatet visar att dessa nya gröna miljöer kan innehålla ett stort antal växter och insekter. Flera av dem tillhörande de traditionella ängs- och betesmarkerna. Däremot finns det genom studien inte belägg för att dessa miljöer främjar biologisk mångfald på ett sätt som kan ersätta ängs- och betesmark. Alltså att livskvalitet i dessa linjära gröna infrastrukturer fungerar för reproduktion och återväxt. Forskarna kunde konstatera att mer specialiserade arter saknades i de gröna korridorerna.
Ekonomiska utmaningar
Forskarna drar utifrån studien slutsatsen att satsningar på kantzoner och artika vägkanter är värdefulla. Men de kan endast till del ersätta de traditionella ängs- och betesmarkerna. Merparten av dessa nya växtmiljöer är inte tillräckligt för att återskapa den livskvalitet som behövs för att öka den biologiska mångfalden i vårt landskap. Återstående naturbetesmarker är idag ofta små till ytan och fragmenterat inbäddade i odlingslandskapet, något som gör dagens betesdrift på naturbetesmark både tids- och kostnadskrävande. Samtidigt vet vi att ängs- och betesmarker ger ännu fler värdefulla nyttor som till exempel pollinering och kolinlagring.
Länk till artikeln Communities in infrastructure habitats are species rich but only partly support species associated with semi-natural grasslands
Foto Anna Bergström