Tur!

Grannen som bärgat en bättre skörd och hur man ökar sina chanser för tur, är ämnen som Einar tenderar att återkomma till i sina krönikor.

Text och foto Einar de Wit

Bilden: Större, snabbare och bättre. Lantbrukets maskinpark bara växer – en helt naturlig utveckling.

Vid ett tillfälle för väldigt många år sedan hade vår mjölkko-granne Janne lyckats att få in hela sin förstaskörd av gräs och få ut all flytgödsel innan det kom en regnperiod. Helt perfekt. Då träffade han på min far Jan som sade till Janne: ”Nu hade du väl ändå en väldans tur med vädret!” Då blev Janne förnärmad och svarade: ”Det är inte tur, jag har sett till att det blev så!”

Jag förstår att Janne blev irriterad. Han hade gått till banken och lånat alldeles för mycket pengar, satt upp en dyr tornsilo och investerat i socknens största självlastarvagn. Sedan hade han kollat väderleksprognosen och kämpat nästan dygnet runt för att hinna färdigt innan regnet kom. Det är klart att det inte var tur!

Jag vet inget om tur. Jag vet bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag!

Osökt (!) kommer jag här att tänka på Ingemar Stenmarks klassiska citat. Vid någon tävling där Ingemar just vunnit med en hundradels sekund sprang en upphetsad radioreporter fram till Ingemar i målfållan och flåsade fram: ”Nu hade du väl ändå bra tur Ingemar?” Svaret blev klassiskt: ”Jag vet inget om tur. Jag vet bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag!” Och jag tror att det var PG Gyllenhammar som tillskrivs citatet: ”Tur är inget man har, tur skaffar man sig!”

Storleksrationaliseringen inom jordbruket går med rasande fart. Och farten verkar bara öka. En bonde idag kan skörda tio eller tjugo gånger så mycket gräs eller spannmål på en arbetsdag som för bara trettio år sedan. Man kan förfasa sig över utvecklingen, men faktum är att den är helt naturlig. Vi människor vill alltid förbättra och optimera oss, och denna verksamhet är inte undantagen. Till dem som inte gillar storleksrationalisering kan jag bara säga: en modern stor maskin gör av med betydligt mindre diesel per skördat kilo gräs eller spannmål än förr, så här finns ett gott argument.

Det bara regnade och regnade, och det slagna höet började bli svart där det låg på marken, trots att bonden vänt det tio gånger.

Min gamla granne har berättat om några år på sextiotalet när det var oerhört besvärligt för alla bönder att få in sitt hö. Det bara regnade och regnade, och det slagna höet började svartna där det låg på marken, trots att bonden vänt det tio gånger. Lösningen för många var att göra gammaldags hässjor för att överhuvudtaget få in något åt djuren.

Som man fick kämpa förr i tiden för att få in vinterfoder till djuren! Man har ju läst om hur bönder för länge sedan fick stötta sin ko när hon släpptes ut ur fjöset på våren, då hon var så mager att hennes ben inte bar.

Så att uppfinna tekniker för en säkrare vallskörd har alltid varit prio ett för djurbönderna. Och där har vi verkligen lyckats! På 60-talet kom hötorkarna som revolutionerade höbärgningen. På 70-talet kom rotorslåtterkrossen som gjorde slåttern till en barnlek. Och i början av 80-talet kom den välsignade rundbalshanteringen. Plötsligt kunde bönderna bärga högkvalitativt djurfoder även om det bara var uppehållsväder i två dagar.

Sedan gällde det att öka kapaciteten. Om man kunde få in dubbla mängden gräs under dessa två dagar var mycket vunnet för att öka fodrets kvalitet. Högt näringsvärde på vallfodret är viktigt, både för en mjölkbonde och en fårbonde. Därför är det helt naturligt att våra maskiner bara blir större och större. Och jag har inga problem med det.

Idag har de en stor och modern maskinpark och kör tre eller fyra skördar på halva socknens areal.

Mjölkgrannen Janne och hans söner har kört det här racet fullt ut. Idag har de en stor och modern maskinpark och kör tre eller fyra vallskördar per år på halva socknens areal. De skördar betydligt mer idag på fyra man än vad trettio småbönder gjorde när jag flyttade hit på 80-talet. Vi grannar kan ibland ge dem lite gliringar för att de alltid ska vara så heta på gröten (ja, vi använder ett något mindre passande ord!) Att de alltid ska så och slå före alla andra i socknen. Men över tid så är de ändå alltid vinnare! De lyckas oftast att tajma in det där första skördefönstret, när vi andra fortfarande tvekar för att det egentligen är lite för tidigt. När vi sedan kör in det sista av förstaskörden av gräs har de redan kört två skördar! Eftersom de också gör sin vårsådd en vecka tidigare än alla andra så kan de också tajma in en fin vecka i början av augusti för att tröska det första, medan grannarnas spannmål fortfarande är grön.

Att anpassa sig till vädret har varit bondens största utmaning i alla tider. För dem som lyckas bäst med detta kan man inte tillskriva det turen. Oavsett väder så är det helt enkelt målmedvetenhet och skicklighet som gör att vissa alltid är snäppet bättre än sina grannar. Som Stenmark!

Observerar Einar

PS. I år var jag ute med slåtterkrossen en halv dag före mina grannar. Då kände jag mig lite kaxig!