Rumänien: Riktiga människor som har riktiga jobb
Herdar har en speciell plats i Rumäniens historia och kultur, och deras livsstil har inte förändrats mycket under århundradena – förrän nu. Sociala medier har gjort åtminstone en av dem till kändis.
En måndag kväll för några veckor sedan, lämnade en rumänsk herde vid namn Ghita hemmet med sina får. Ghita och fåren gav sig iväg norrut till vinterbetesmarkerna. Inte med lastbil, utan till fots, tillsammans med flera angajati (hyrda män), några lurviga hundar och sju åsnor lastade med redskap. Färden kommer att ta dem sex veckor.
Rumänska herdar håller fast vid sitt arkaiska utseende. De bär en lång fårskinnskappa som kallas en cojoc eller Sarica (det finns en fin bild i artikeln som visar Ghita i cojoc). Den har lurvig päls på utsidan och fungerar också som säng. När herdar kallar kappan för sitt hus skojar de inte. När de alls sover gör de det utomhus, i alla väder. De hyrda männen tjänar 200–300 euro i månaden. De får också ersättning i form av måltider, arbetskläder och cigaretter.
Herdar står inte så högt i kurs i Rumänien, trots att det är ett land vars myter ofta kretsar kring just herdar. Balladen om det lilla fåret (Miorita) berättar om en herde som låter sig mördas av två rivaliserande herdar trots att ett av hans lamm, som mirakulöst har förvärvat förmågan att tala, varnar honom i förväg. Miorita tas ibland som en metafor för kristendomen, ett annat sätt att vända andra kinden till. Den sägs också spegla det rumänska folkets förmåga att utan att förlora sin identitet uthärda invasioner, ockupationer och förödmjukelser.
När rumäner kämpade för självständighet under 1800-talet var transylvanska herdar bland pionjärerna inom den nationalistiska rörelsen. De hade sen länge etablerade vägar över Karpaterna till säsongsbeten i nuvarande Ungern, Serbien, Bulgarien, Kaukasus, södra Ryssland, Ukraina, Moldavien, Polen och Tjeckien. De återvände hem till sina isolerade trakter med information och nya idéer från världen utanför.
Under kommunismen levde en del fårbönder gott, men sedan 1989 har livet varit hårt för dem. Det tidigare garanterade priset på ull har rasat, och även om marknaden efterfrågar deras lammkött och fårost så har det inte varit tillräckligt för att få dem att förändra sin livsstil på låg budget. De går till fots med sina djur mellan de olika säsongernas beten. De anser att det är bättre för djuren än att hålla dem inne under vintern, men det är också billigare. Att flytta dem med tåg eller bil, som man ibland gjorde förr, har de idag inte råd med.
Så till historien om Ghita som tagit världen med storm via sociala medier. I augusti i år startade ett välkänt telefonbolag en reklamkampanj som handlade om riktiga människor som gör riktiga jobb. En av dem var Ghita. Tio dagar efter att telefonbolaget placerade honom på Facebook hade hans sida gillats mer än 200.000 gånger. En månad senare hade de fördubblats.
Tidigare har Ghita flyttat sina får olagligt, under natten. Riskerna med att korsa det allt mer urbaniserade Rumänien, och den numera motoriserade landsbygden, har gjort det till det enda sättet. Olyckor och skottlossning har kostat honom massor av får och många hundar. Kanske kan Ghita få lite nytta av sitt nya kändisskap och få en mer tursam färd i år.
BBC News Magazine: The ballad of the Romanian shepherd ››
Översatt med Google ››