Hälsan är god hos svenska lamm

Inom Fårhälsovården finns
ledande veterinära experter med mångårig erfarenhet av fårsjukdomar.
Dessa arbetar med förebyggande hälsovård, rådgivning och
utredningsarbete över hela landet.

Produktion av lamm utan
betesgång ifrågasätts nu. Det som nämns är ökade risker för dålig
hälsa hos lammen på grund av ömma klövar och lungsjukdomar, liksom
stress och dålig tillväxt.

Denna bild
överensstämmer inte med den som vi har från Fårhälsovården inom Svenska
Djurhälsovården. Vi ser varken stressade lamm som växer dåligt,
ruttnande klövar eller problem med luftvägssjukdomar.

Kontrollprogram
mot fotröta
Fotröta (”footrot”) är en viktig djurvälfärdsfråga. Sjukdomen
är ovanlig hos svenska lamm. Fårhälsovården bestämde tidigt tillsammans
med den övriga näringen att fotröta ska kontrolleras och bekämpas
hårt. Siffror visar att förekomsten av fotröta hos lamm efter avslutad
betesgång ligger på 5,8 procent av de undersökta lammen. Hos lamm som
föds upp inomhus under vintern har vi inte sett några problem med
fotröta, sannolikt på grund av att dessa lamm i stor utsträckning föds
upp på en torr ströbädd där betingelserna för att utveckla fotröta är
dåliga. I t.ex. Storbritannien, däremot, angavs i en studie från år
2000 att 96 procent av fårbesättningarna var drabbade av fotröta. I
vårt fortsatta arbete kommer ett kontrollprogram för fotröta att dras
igång med finansiering från Jordbruksverket. Det sätt på vilket vi
arbetar med att bekämpa fotröta i Sverige är världsunikt.

Låg förekomst
av luftvägssjukdomar och andra anmärkningar vid slakt
Genom tillgång till den sjukdomsregistrering som görs vid
slakt kan vi konstatera att anmärkningar hos lamm är mycket låg. Sverige
är så vitt vi vet det enda landet i världen som registrerar och
bearbetar dessa data. Vi kan till exempel inte se några tydliga
skillnader som tyder på att lamm uppfödda utan tillgång till bete är
sjukare än lamm som får gå på bete.

Andelen anmärkningar från
andningsvägarna på får och lamm som slaktas i april är 0,8 procent för
lunginflammation och 1,1 procent för lungsäcksinflammation, medan
motsvarande för får och lamm slaktade i september är 1,6 respektive 0,6
procent. Anmärkningar för leverbölder (tecken på hög kraftfodergiva)
var 0,0 procent under dessa perioder. Dessa låga siffror överensstämmer
väl med den ringa sjukdomsförekomst som ses kliniskt ute i
besättningarna.

När det gäller stress
och dåliga tillväxt är detta motsägelsefullt eftersom vi vet att lamm
som föds upp inomhus har en hög tillväxt och uppnår normal slaktvikt.

Svenska
Djurhälsovården fortsätter att arbeta med fårhälsofrågor enligt den
svenska modell som gällt sedan lång tid tillbaks. Enligt den svenska
modellen tar vi tag i de hälsoproblem som dyker upp genom att arbeta
förebyggande och i nära samarbete med den övriga näringen och berörda
myndigheter.

Sten-Olof
Dimander
VD Svenska Djurhälsovården: www.svdhv.org