Trafikregler på landet!

Vi lantisar har lite andra trafikregler än stadsborna, och det gäller framför allt i korsningarna.

Krönikör och fotograf är Einar de Wit.

Stadsborna har något de kallar för högerregeln. Den bryr vi på landet oss inte så mycket om! Här har vi helt andra regler:

• Den som ska rakt fram har företräde framför den som ska svänga! Ganska naturligt egentligen. På vår väg till staden passerar vi ett T-kors. Vi som kommer ”nerifrån” i T-korset släpper naturligt fram dem som kommer från vänster och som kör mycket fortare än vi som ska svänga gör. Faktum är att på de drygt 30 år jag bott i vår lilla by har det vid ett enda tillfälle hänt att en bil från vänster stannat för att släppa fram mig. Säkert en nybliven körkortsägare, och ingen skugga över henom, det var helt korrekt. Men jag blev mycket förvånad.
• Den som kör på en större väg har företräde framför den som kör på en mindre väg! Säg att du kör rakt fram på en asfalterad väg. På en grusväg från höger kommer mjölkbilen. Vad händer? Jo, mjölkbilen stannar och släpper förbi dig innan han kör ut. Självklart eller hur? Nja, situationen är inte tagen ur luften. Precis denna bild finns i dagens körkortsutbildning, med mjölkbil och allt. När jag satt bredvid mina söner när de skulle ta moppekort sade jag självklart: – mjölkbilen stannar och du kör före. Men näpp, det var ju fel svar! Enligt högerregeln ska du släppa fram mjölkbilen. Så gör vi inte på landet!
• Liten kör först! Om en bil och en traktor möts i en korsning (och traktorföraren inte är över 65) och de ska vidare åt samma håll, så släpper traktorn alltid förbi bilen först, oavsett vilket håll man kommer ifrån. Därför att annars så vill bilen i alla fall köra om traktorn (eller mjölkbilen) direkt efter korsningen, och det är ju väldans onödigt.
• Dessutom, i en berömd korsning i grannsocknen som heter ”Hunnarumpen” (okänd orsak) finns en helt egen regel: ”Här kör vi som vi alltid gjort!” Det innebär i korthet att alla kör som om de hade företräde, oavsett vart de ska! Där gäller det att ta det lugnt.

Vi på landet är dessutom mycket trevligare mot varandra i trafiken, än stadsborna. För det första hälsar vi alltid när vi möter varandra, oavsett om vi pratar i mobiltelefon eller pillar oss i näsan. Och våra smala vägar kräver en annorlunda teknik när man ska köra om.

Om man kör ett fordon som går avsevärt långsammare än övrig trafik, typ en traktor, är grundregeln att man kör mitt i vägen. Detta för att undvika att någon frestas till att göra en tokig omkörning. När föraren av det långsamma fordonet sedan ser att det kommer ett lämplig omkörningstillfälle går hen ut i högerkanten och saktar farten. När omkörningen är klar blinkar den omkörande bilen tre gånger med varningsblinkersen. Det betyder ”tack för hjälpen”. Föraren av det långsamma fordonet höjer ena handen så att den omkörande bilens förare kan se det i backspegeln. Det betyder ”varsågod!”

Så artiga är vi på landet!

Problemet kommer då en stadsbo plötsligt förvirrar sig ut på landet och inte kan dessa regler. Ärligt talat så är genomfartstrafiken genom vår socken inte så livlig, de flesta kan vägarna och vet var det är lämpligt att mötas. Men om vårarna blir det problem. Vi har en handelsträdgård i socknen som odlar stora mängder penséer om våren. Det är företrädesvis pensionärer som köper penséer, säger jag helt utan fördomar. Så om man på vägen hem hamnar bakom en okänd bil med en äldre dam bakom ratten, ja då är det kört! 40 km i timmen och noll koll i backspeglarna. Tuta och blinka funkar inte, det är bara att snigla sig fram tills man är hemma. Då gäller det att andas lugnt och intala sig att det i alla fall är till nytta för socknens affärsverksamhet!

Dessutom är en asfalterad, men inte så trafikerad, väg bra på annat sätt, exempelvis när man ska ta träckprov på lammen. Vi har många betesfållor längs landsvägen. Då är det bara att valla upp djuren på vägen, låta dem stå där någon minut och sedan valla tillbaka dem igen. Sen är det lätt som en plätt att plocka kulor på asfalten. Mycket lättare än att gå på skattjakt mellan grästuvorna. Om det sedan råkar komma en utsocknes bilist ser det nog ganska konstigt ut, men jag gör som vi brukar. Ler och vinkar. Det löser det mesta!

Hälsningar Trafikant-Einar