Ny genbank för lappländska allmogefår

Våra svenska lantrasfår som bevaras i genbank har utökats med en ny ras. Fjällnäsfåren kommer från Lappland och härstammar från de får som en gång var spridda över hela Norrland, och som hade en nyckelroll för människornas överlevnad och möjlighet att klara sig under de hårda förhållanden som rådde i denna landsända.

Fjällnäsfårens ull är av rya-typ med varierande längd och lockighet. Täckhåret har en vacker glans och bottenullen en mjuk och fin lyster. Foto: Mikael Ågren

Historien om Fjällnäsfåren
Gunhild Stålnacke bor i byn Fjällnäs i övre Lappland i Kiruna kommun. Hon är född i grannbyn Allalahti liksom sin far, Villiam Stålnacke. Hon kom till byn Fjällnäs för att arbeta som barnpiga som 17-åring 1952 och år 1955 gifte sig Gunhild och bosatte sig för gott i byn Fjällnäs med sin make, Levi. Hon har berättat att hon till gården fick med sig en fjällkviga och ett får från sina föräldrar som då bodde i byn Poultsa. Levis bröder hade redan många får i byn och Levi och Gunhild fick också får från deras besättningar.

Historisk bild tagen på samma plats som där founder-djuren hämtades. Fotografen är okänd. Artikelförfattaren gissar att bilden är från 40-talet. Bilden visar att Fjällnäsfårens speciella teckning med mörka ben och huvud, ljus nos och ljust kring ögonen faktiskt fanns i gamla tider i ursprungsbesättningen. De åtta tackorna som hämtades här var alla vita, men med åren har varianterna i färg och teckning kommit tillbaka.

I stort sett varje gård i byarna hade får, mest för ullens skull. Vintern var oftast mycket kärv och man behövde slitstarka varma plagg som höll kylan ute och kroppen torr, i form av underkläder, vantar, sockar, tröjor och mössor. Ullen från dessa får som är av rya karaktär var väl lämpad för att tillverka slitstarka plagg av. Vadmalen var mycket viktig, både för de bofasta och samerna. Man tog också vara på skinnen som man gjorde varma fällar av eller garvade för sömnad av vantar, kaffepåsar med mera. Fåren var övervägande vita, vilket man föredrog, och med svarta eller gråa tecken på huvudet.

Från och med försommaren hade Gunhilds familj fåren på holmarna Saivonsaari och Isosaari. Man hämtade hem fåren på sensommaren då höet var bärgat och då fick fåren gå hemma på vallen tills man stängde in dem för vintern. Fåren gick aldrig ute på vintern utan man såg till att klippa dem före man stängde in dem, annars skulle ullen tova sig.

Man hade alltid bagglammen tillsammans med tackorna till sensommaren så när fåren hämtades hem så var de oftast dräktiga och kom att lamma i januari, ibland redan i december.

Man ser tydligt på Fjällnäsfåren att de är danade sedan många generationer av sin miljö då de är mycket vaksamma och deras flockkänsla är mycket utpräglad.

Åtta tackor från Älvsbyn räddade Fjällnäsfåren till eftervärlden
Fåren hämtades från Fjällnäs i november 2005 av familjen Ågren i Vitberget, Älvsbyns kommun. På gården i Fjällnäs fanns det kvar åtta tackor. Då det inte fanns någon bagge vid det tillfället att tillgå så beslöts det efter en genetisk analys att använda en bagge från Dala-päls fåret. Tackorna har haft svårt för att lamma troligen på grund av ålder och inavel, vilket också Gunhild hade erfarenhet av. Inslaget av dala-päls har vitaliserat gruppen och lamningssvårigheter förekommer inte längre på de yngre tackorna. Dala päls-baggen användes bara vid en betäckningsomgång och procenten av dalapäls är snart borta ur gruppen. Idag är fåren vitala och har lätta lamningar, och de bevarar gammeltackornas karaktär i typ, storlek och ullkvalité.

Idag
Fjällnäsfåren består idag av ett trettiotal tackor. I år, 2012, föddes det tjugo tacklamm. Sju vuxna baggar används just nu i aveln.

Under detta år har man kunnat börja sälja av djur till andra gårdar, som får bilda nya genbanker. Fler bevarare kommer att behövas och välkomnas.

Foto: Mikael Ågren

Utseende och rasegenskaper
Fjällnäsfåren har ullfria huvuden, ben och svansar. Tackorna har ännu inte uppvisat några hornämnen men baggarna kan vara både kulliga och behornade. En intressant detalj är att öronen är oftast helt behårade även insidan och små och kompakta. Skinnet på örat är också tjockt. Troligen en anpassning till ett kallare klimat.

Färger: Vita (gulton i ullen), Vit med svarta/grå tecken. Fåren kan ha mörka huvuden med ljus mule under hösten och vintern som bleknar till vitt på sommaren. Vissa lamm föds rådjursfärgade och bleknar till ljust kopparfärgade.

Ull: Rya ull med varierande längd och lockighet. Täckhåret har en vacker glans och bottenullen en mjuk och fin lyster. Baggarna har ofta man med längre och grövre ull. Även tackorna uppvisar man men inte lika tydlig som hos baggarna.

Horn: Tackorna är kulliga, baggarna är kulliga eller med "lätta" horn.

Vikt: Tackorna 25-40 kg, Baggarna 30-50 kg.

Antal lamm: 1 eller 2 lamm

Brunstperiod: Året runt, kan lamma två gånger per år.

Mer information om fjällnäsfåren kan man få genom att kontakta artikelförfattaren Mikael Ågren, tel 073-0249083, 0929-31130 eller Föreningen Svenska Allmogefår.
*************************************************************
Texten är en förkortad version av en artikel författad av Mikael Ågren för Föreningen Svenska Allmogefårs tidning kompletterad med faktauppgifter från allmogefar.se.