Rödklöver till får

Med stigande priser på protein och kväve kan mer rödklöver vara en del av lösningen, åtminstone på vissa gårdar. Men rödklöver har under ca 40 år ansetts vara något vi fårägare ska vara försiktiga med. Finns det orsaker till det, eller är det dags att göra upp med en myt?

Gunnar Danielsson, rådgivare hos Olssons frö, berättar varför han tycker att vi borde odla mer rödklöver till våra får.

Rödklövern har bättre generell anpassning till olika odlingsförhållanden i Sverige än de andra baljväxterna. Den fungerar relativt bra med såväl torka, hög nederbörd, kyla, frost, värme, olika pH-värden och de flesta jordarter utom rena mulljordar. Kyliga vårar växer den betydligt bättre än vitklöver, lusern och käringtand. Det finns ett väl anpassat sortmaterial i rödklöver för både södra och norra Sverige. Den passar bra för både intensiv ensilageproduktion och rotationsbete, max 5 dagar/fålla, men har svag uthållighet i enkla betessystem med stora fållor och kontinuerligt bete. Rödklöverns svårtorkade stjälk ger ofta ett betydligt blötare ensilage än ensilage av andra baljväxter.

Den snabba återväxten efter avbetning och den höga proteinkvaliten jämfört med vitklöver och lusern gör rödklövern väl anpassad till intensiv beteslammsproduktion. På mossodlingar och andra dåligt dränerade jordar kan rödklövern ersättas med alsikeklöver. Jämfört med rödklövern har alsikeklövern lägre återväxtskördar, lägre smaklighet och sämre torktålighet.

Rödklöver innehåller tyvärr fyto-östrogena ämnen som under vissa förhållanden kan påverka tackans förmåga att brunsta och betäckas. Möjligtvis kan också vissa individer eller raser vara mer känsliga än andra. Därför kan det finnas skäl att undvika rödklöverandelar över 20-30 % i fodret under några veckor före och efter betäckning. I praktiskt lantbruk är det dock ytterst sällan man får några effekter på fruktsamhet och brunst på grund av på höga rödklöverandelar i fodret. Jag har själv flera gånger prövat med 50-80 % rödklöverandelar i ensilaget månaden innan och under betäckning och inte sett någon skillnad.

Pga av debatten kring fytoöstrogenerna har det i Sverige uppstått än närmast absurd situation där alla marknadens färdiga vallblandningar till får är helt utan rödklöver. För de flesta fårägare skulle ett innehåll på minst 10 % rödklöver i vallblandingen ge ett stort mervärde i form av extra produktion. Med dagens höga pris på kvävegödsel behövs rödklövern mer än någonsin för att minska behovet av kvävegödsel och för att ge högre lammtillväxt i återväxtbetet.

Odla rödklöver i norra Sverige

Maria Rönnbäck, rådgivare vid Hushällningssällskapet i Luleå, om rödklöverodling i de norra delarna av landet.

Min erfarenhet är att rödklöver är hyfsat krävande när det gäller pH i marken. Den tillför ju även en hel del Ca till foderstaten. I ekologisk produktion så växer den inte jättesnabbt på våren i norr, eftersom kvävefixeringen behöver en viss temperatur för att komma igång och fungera bra. Väljer man att tillföra kväve i form av handelsgödsel så startar klövern bra även en kyligare vår. Men det är svårt att sprida stallgödsel utan hygieniska problem. Så i norr, där allt växer så himla fort när det väl startar, är min uppfattning att tiden är alldeles för kort mellan det bär att sprida fastgödsel till dess att det är dags för första skörden.

Jag håller med Gunnar om att noll procent rödklöver inte känns vettig, men det finns grader mellan noll och hundra procent. Kruxet kan vara att klöverandelen varierar så pass mycket mellan olika fält och olika skördar, men om man bara är noggrann med att märka balarna (om man har rundbalar) och ge rätt foder till rätt djurgrupper så är rödklöver utmärkt i vallen.

Men hur är det med rödklöver runt betäckning och lamning?

Gun Bernes, försöksledare vid institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap som har studerat fytoöstrogen i rödklöver:

De procentsiffror vi rekommenderar i vår slutrapport är max 20 % rödklöver i ensilage och max 15 % i bete under perioderna kring betäckning och lamning. Max 20 % har även varit en rekommendation från Gård & Djurhälsan. Inte för att högre inblandning säkert leder till problem, men som en försäkring för att slippa problem.

Jag är absolut för en ökad användning av rödklöver under icke känsliga perioder inklusive för god tillväxt av slaktlamm.

Gunnar begär replik då han anser att rödklöverns dåliga rykte bygger på gamla studier och vill lyfta en relativt färsk studie som gjorts i Nya Zeeland.

Det finns många fårägare, inkl. jag själv, som använder rödklövervallar problemfritt. Jag har under 10-15 år säkert haft mellan 2000 till 2500 tackor som har betäckts när de utfodrats med mycket hög rödklöverandel. Det har varit förstaskördar, andraskördar, tredjeskördar, 10-12 olika rödklöversorter, 3 olika fårraser och minst tio olika kalenderår. Jag har aldrig sett något negativt resultat av detta. Det säger faktiskt en hel del om risken. Vi har också i 30 år haft lamning utomhus, många år har vi haft 60-90 % rödklöver i betet under lamningen. Jag var livrädd för framfall på tackorna i början. Men nu anser jag att risken är oerhört överdriven.

Det finns nyare studier kring fårens fruktsamhet och rödklöver. Man vet att proteinet i rödklövern gör att tackans brunst och fruktsamhet förbättras medan fyto-östrogenerna i rödklövern gör att tackans brunst och fruktsamhet försämras. Men ingen vet hur den balansen egentligen fungerar. Det är möjligt att tackorna vid 100 % rödklöverutfodring får i sig så mycket protein att det helt motverkar fyto-östrogenet, men om man utfodrar med 20 % rödklöver plus 80 % proteinsvagt gräs att fyto-östrogenets negativa effekt får övertaget över proteinets positiva effekt. Det finns ett mycket intressant, relativt nytt, försök från Nya Zeeland, där man testat detta. Tackorna har där betat lusern med hög fyto-östrogenhalt (orsakat av sjukdomar hos växten) eller rent gräs. Resultatet av det försöket blev att tackorna på lusernvallen ändå i slutändan hade högre fruktsamhet än tackorna på gräsvallen. Fyto-östrogenerna försämrade visserligen fruktsamheten på tackorna som betade lusern mot den normala men den högre proteinhalten gjorde ändå att alternativet med att flytta tackorna till gräsvallen med en lägre proteinhalt gav en lägre fruktsamhet jämfört med lusernvallen. Trots halten av fyto-östrogener. (Påpekas kan att fytoöstrogener är ett samlingsnamn för många olika typer av ämnen som har östrogenaktivitet, och att rödklöver och lusern inte innehåller inte samma blandning.)

Kommer kvävegödseln i framtiden att ligga på 25-30 kr/kg så kanske vi behöver betäcka tackorna i Sverige på foder med hög rödklöverandel istället för att välja att utfodra med gräsrika vallar med låg proteinhalt under betäckningen.

Vi sätter inte punkt

Många, både inom rådgivning och på gräsrotsnivå, tycker att det är fel att rödklövern betraktas som bannlyst på svenska fårgårdar. De menar inte att vi enbart ska odla rödklöver till fåren, men att den har stor potential t ex på jordar där vitklövern inte trivs. Men rödklöver till får kan fortfarande väcka debatt. Om du har egna erfarenheter eller forskning att tipsa om, hör av dig till webbredaktören.

Foto Pixabay