Yngre tackor kan behöva särskilda åtgärder för att skyddas mot juverinflammation
Enligt en femårig EBLEX-studie (Storbritannien), ledd av professor Laura Green vid Warwick University, är juverhälsoproblem den vanligast orsaken till utslaktning av yngre tackor (2–4 år) och därmed är mastit den främsta orsaken till sänkt produktion och ökade rekryteringskostnader.
En del av studien har fokuserat på huruvida spenskador som bitsår, rivsår och skrubbsår leder till minskad tillväxt hos lammen och ökad risk för mastit. EBLEX-forskaren Liz Genever säger att resultaten visar att spenskador är signifikant vanligare hos yngre tackor jämfört med sex år gamla tackor. Man har sett att lamm till förstagångslammare diar oftare, troligen på grund av den lägre mjölkproduktionen, och att detta ökar risken för skador.
Forskningen visar också att tackor i sämre kondition, med en hullpoäng lägre än 3, utsätts för en ökad risk för spenskador och juverinflammation. Detta antas bero på att deras mjölkproduktion är försämrad, och att lammen därför diar oftare och mer energiskt.
Stödutfodra vid betesbrist och dåligt hull
Om tillgången på gräs är dålig, kortare än 4 cm eller om gruppen har sämre hull än idealet, kan stödutfodring behövas.
Om det är möjligt, håll de yngre tackorna i en egen grupp så att de kan få det bästa betet eller extra foder.
De enda slutsatser man kunnat dra när det gäller mastitrisken för tackor som lammar vid ett års ålder, jämfört med tackor som betäcks först vid 1,5 år, är att risken minskar om tackan bara dias av ett lamm.
En lakterande ettårig ungtacka behöver 20 % mer näring än en mogen tacka, vilket är viktigt att ta hänsyn till när betessäsongen planeras. Deras lamm ska få tillgång till extra foder och vänjas av tidigt. (Dr Gevener föreslår avvänjning vid 8–9 veckor, vilket tyder på skillnader jämfört med vår produktion av sommaruppfödda lamm vilka sällan är mogna för avvänjning vid så låg ålder.)
AHDB: Mastitis in Ewes: Phase II ››