Krönikör är Einar de Wit. Ovan Einar + kusin framför en präktig vedhög, någon gång i slutet av 80-talet.
Jag fick uppslaget till denna text när jag åkte förbi en av mina närmaste grannar och konstaterade att det var så tyst i socknen på våren nu för tiden. Han hade nämligen grannskapets sämst vässade klinga på sin vedkap. Det plågade skriket när han kapade ved var en ständig ljudkuliss under vårarna förr. Eftersom det tydligen var jobbigt att kapa ved med en slö kap orkade han bara köra någon timme i stöten. Det innebar att det tog flera månade för honom att arbeta sig igenom sin vedhög. Så grannens vedkap, tillsammans med alla andra tiotalet vedkapar i gårdarna runt omkring var ett av de vanligaste vårtecknen förr i tiden.
Det inkluderar också vår egen. Vi bor granne med socknens kyrka och vi fick tänka på att inte kapa ved på söndagarna, då störde vi besökarna i kyrkan.
Numera har grannen jordvärme. Det låter ingenting … Och det finns varken vedkapar eller kyrkobesökare kvar …
Själva hyr vi numera en modern vedmaskin. På två arbetsdagar är hela årsbehovet kapat och kluvet, och det låter nästan ingenting! Detta är verkligen en av de mest fantastiska maskinerna som kommit sedan jag blev bonde. Här var det verkligen inte bättre förr!
Ett annat tydligt vår-ljudminne var när Olle på granngården lastade gödsel på sin gödselspridare. Olle hade en gammal Massey Fergusson 135 med en så kallad ”ryck-och-slit” lastare. När han hade den fulla gödselgrepen ovanför gödselspridaren ryckte han i ett rep. Då fälldes grepen ner och tippade gödslet i vagnen. Sedan drog en kraftig fjäder tillbaka grepen som åkte i lås med en kraftig smäll. Det puttrande ljudet från traktorn, ackompanjerat av de regelbundet återkommande smällarna gjorde att jag kunde följa Olles arbete exakt, trots att hans gödselstad ligger bakom ladugården så att jag inget såg. Ett ljudminne som sitter starkt.
Ett annat minne från våra fina grannar var när Olles fru Gulli hade maten färdig. Detta var ju före mobiltelefonernas tid, så när det vankades mat gick Gulli ut på trappan och skrek OOOLLÄÄÄ!!!, så att det hördes ända till grannsocknen. Gulli var inte den diskreta typen, så det funkade alltid, även när Olle var inne i ladugården. Jag vet i alla fall inte om att Olle fick gå hungrig någon gång!
Gulli hade inte bara en stor röst, utan också en stor aura, bland annat var hon den första kvinnan i kommunfullmäktige i våra trakter. En fantastisk kvinna.
En ständig ljudkuliss om somrarna förr, var ljudet av alla höfläktar. När bönderna i slutet av sextiotalet kom på att man kunde köra in höet halvtorrt på skullen och eftertorka det med en fläkt revolutionerades höhanteringen. På sjuttiotalet byggde varenda bonde en hötork. Men själva fläkten förde ett saligt oväsen, och den behövdes också köras i flera veckor. Så det vibrerande ljudet av höfläktar var ett konstant bakgrundsbrus under juli månad.
När en klurig bonde i Småland i början av 80-talet kom på att bärga gräset fuktigt och konservera det i plast insåg bönderna att denna metod var fullständigt överlägsen höbärgningen. Numera är de flesta höfläktar tysta och nedmonterade. Fast döm om allas förvåning när våra närmaste grannar för ett antal år sedan, som förmodligen enda bönder i hela Sverige; byggde en ny skulltork. Det var en riktig nostalgikick att höra den fläkten! Det trodde jag aldrig, att jag skulle känna nostalgi över dessa bullriga tingestar! Men en sak saknar jag verkligen – doften av nyskördat hö! Fläktarna spred doften av höet över hela socknen, och det är verkligen en av de härligaste doftupplevelser som finns. Jag bärgar varje år några enstaka balar med hö. Men jag kommer ofta på mig själv att gå in i ladan där vi förvarar balarna, bara för att lukta!
Att göra rundbalsensilage är hundra gånger bättre än att skörda hö, det är därför alla gör så idag. Men balarna luktar ju inget!
Som allmänt teknikintresserad, och boende vid en landsväg i hela mitt liv, har jag en fablesse för att känna igen en traktor på ljudet. Jag kan på långt håll höra vilken av grannarna som är på väg, och ofta också vem som är chaufför för dagen. Jag hör också om det kommer någon ”utsocknes”, och kan då glo lite extra!
Detta är förvisso samma nu som förr, med den skillnaden att traktorerna var så många fler då. När vi flyttade hit fanns det många småbönder, som hade en mångfald av små traktorer. Och eftersom ägorna är ganska spridda så blev det mycket körning fram och tillbaka på vägen. Och med dåtidens brukningsmetoder och små maskiner blev det många vändor mellan åker och loge.
Idag brukas merparten av jorden av några stora bönder med jättemaskiner. På tre dagar sveper de av hela socknen, sedan är det tyst en månad.
Det finns också ljud av det mindre trevliga slaget men som finns kvar än idag. Vi fodrar kraftfoder till våra får medelst hink och skottkärra. Eftersom kraftfoder=får-knark så blir det ett herrans liv innan jag hunnit springa ut med kraftfoder till alla djur. Vårt fårhus är av det mer luftiga slaget som inte dämpar ljud särskilt mycket, så jag skäms alltid och undrar vad alla grannar ska tycka över kalabaliken. Vi bor mitt i byn med åtminstone femton grannar på synavstånd. Men under alla år har ingen klagat, det beror förmodligen mer på att de är väluppfostrade än att de inte hör ...
Det är inte så konstigt att de fårbönder som investerat i en fullfodervagn framhåller tystnaden i fårhuset som en av de största fördelarna med systemet!
OBS, jag säger inte att det var bättre förr, men det var annorlunda!
Hälsar Einar
Vi svarar på epostärenden under skärtorsdagen, och har öppet som vanligt igen tisdag den 22 april.
Foto Britta Wendelius
Tackfacit är en funktion som nyligen släppts i Elitlamm Avel & Produktion, som ger nya möjligheter till överblick och uppföljning av av besättningen. Vilka är egentligen dina bästa tackor? Du väljer själv vilka områden du vill titta närmare på och utvärdera – det finns idag 120 parametrar att följa upp.
Ulf Andréasson från Elitlamm visar hur man kan jobba i Tackfacit och svarar på alla våra frågor. Har vi tur har han några nya uppföjningsmallar med sig, som vi blir först att testa. Vi tittar också på några andra vägar i Elitlamm för uppföljning på djur- och besättningsnivå.
Vi lånar Ulf en kväll, passa på att fråga om Tackfacit och att diskutera vidareutvecklingen. Vad vill du kunna följa upp med hjälp av Tackfacit? Foto Britt Andréasson
En inbjudan med länk till mötet har gått ut till medlemmar via epost. Har du inte fått den, kontakta hemsidan@faravelsforbundet.com.
Träffen är kostnadsfri, öppen för SFs medlemmar och hålls via Microsofts digitala konferenslösning Teams. För att delta behöver man en dator, surfplatta eller smart telefon.
Den sjätte träffen i en serie om avel med olika teman. Vi tror att kan lära mycket av varandra och träffarna är tänkta som ett sätt för alla intresserade att hitta guldkorn till det egna avelsarbetet, oavsett vilka får vi har på den egna gården. Alla är välkomna till alla träffar!
Denna kurs är specifikt utformad för fårproducenter med besättningar av ca 50 tackor och fokuserar på byggnation och utfodring för får.
Länsstyrelsen i Skåne finansierar kursen, men man kan gå kursen även om man bor på annat håll.
Att ställa diagnos och behandla sjuka djur är i grunden veterinärens uppgift och ansvar. Det finns dock ett alternativ där man som djurägare har möjlighet att få ha viss medicin hemma och behandla sina djur mot vissa symtom utan att veterinären först har undersökt dem. Detta benämns villkorad läkemedelsanvändning, även kallat ViLA.
Källa: Gård & Djurhälsan
Statens Veterinärmedicinska Anstalt har bedömt risken för spridning till Sverige som låg men förhöjd – och betonar att läget kan ändras snabbt. Myndigheterna följer utvecklingen noga och har hög beredskap.
I de drabbade områdena i Europa har man infört strikta åtgärder som transportförbud, jaktförbud, smittspårning och nödvaccination. Även andra länder påverkas av restriktionszonerna.
Mul- och klövsjuka är mycket smittsam och kan få allvarliga konsekvenser för både djur och lantbruk. Tidigare utbrott i Europa har lett till omfattande avlivningar och stora ekonomiska förluster.
35 dagar kvar till Årsstämma och Lammriksdag i Uppsala. Här pågår förberedelserna för fullt för att ni alla ska ha två trevliga, lärorika, goda dagar med fårvänner från hela Sverige.
För som Magistern och Glunten sjöng en gång på 1800-talet:
Magistern:
Svara mig, Glunten, på ära och tro,
utan avseende på små fataliteter,
sådana, vet du ju, bygga och bo,
varthelst du kommer, inom alla fakulteter.
Är inte Uppsala märkvärdigt bra,
bättre än alla andra städer här i Norden?
Jag vågar till och med påstå — jaha!
bättre än någon annan fläck på hela jorden?
Glunten:
Du talar som en häst, Uppsala är bäst,
bäst utav allt, som finns på denna sidan solen;
och maken till den sta'n, finns ej, ta' mig fan,
letar du också från ekvatorn och till polen.
Vi kan nog inte matcha deltagarantalet vid mösspåtagningen som är tusentals, men det finns fortfarande möjlighet att delta vid våra "nationaldagar". Känn er välkomna!
Den 6 april har tidigare angivits som sista dag för anmälan till stämman, och den uppgiften finns i bland annat Fårskötsel nr 2. Men det är inte för sent att anmäla sig.
Deltagande i stämma och Lammriksdag kan anmälas ända fram till den 16 maj. Att det finns rum på hotellet kan inte garanteras efter den 6 april, men ännu så länge finns det lediga rum. Så passa på att boka!
Hälsningar Stockholm-Uppsala Fåravelsförening och SF styrelse
Välkommen till Fårpodden!
Läs Fårskötsel nr 2 2025 digitalt
Beställ specialnumret av Fårskötsel som handlar om att starta med får
Kontakta gärna Fårpoddens redaktion, hälsar Anna, Einar och Titti.
Fårpodden finns också på Soundcloud, Spotify, iTunes och andra ställen där poddar finns.
Nominerade av Skånes Fårintressenter
Maria och Emil driver Nedrabygårds Lamm på vackra Österlen i Skåne. Besättningen som idag är uppe i 160 tackor startade år 2019 när paret tog över Marias föräldragård. De har skapat en genomtänkt besättning för att kunna leverera lammkött hela året. Tackorna är av raserna dorset/finull och Leicester som korsas en del med Gotland.
2024 utvecklades företaget på många sätt – man byggde en trevlig gårdsbutik varifrån man via fönster kan titta rakt in i det trivsamma fårstallet. I gårdsbutiken säljer de nästan allt kött själva, resterande säljs till restauranger och på rekoringar. På gården renoverades även en loftlägenhet på gamla höloftet för uthyrning samt 2 glampingtält sattes upp intill fårhagen, där besökarna även kan plocka sina egna frukostägg. Målet har varit att bygga upp verksamheten runt lantbruket och även möta intresset från allmänheten. Maria har ett otroligt driv och social kompetens och vill på detta vis välkomna främst barnfamiljer för att visa var vår mat kommer ifrån och varför det är så viktigt att stötta lokalproducerade varor och främja svensk livsmedelsproduktion.
Foto Edit Nilsson
Foto Anna Törnfelt
Klimatförändringarna ger oss längre växtsäsonger, och det öppnar upp nya möjligheter. Tillsammans med SLU, Hushållningssällskapen, Gård & Djurhälsan och Svenskt Naturbeteskött, bjuder SustAinimals Nod väst in dig att bli en del av ett spännande samarbetsprojekt.
Projektet pågår mellan 2025–2028 och leds från SLU i Skara.
Gårdar från hela Sverige är välkomna att anmäla intresse.
Kontakta Dan-Axel Danielsson (projektledare), Frida Dahlström (nod väst/SLU) eller Oskar Reineling (nod väst/Agroväst) för mer information eller för att anmäla intresse av att delta.
SustAinimal är en centrumbildning med fokus på de livsmedelsproducerande djurens roll i ett framtida livsmedelssystem i Sverige. SustAinimal tar fram kunskap om djurens roll för att möjliggöra en ökad, hållbar och konkurrenskraftig livsmedelsproduktion i Sverige.
Missa inte detta tidsdokument, som speglar hela fårnäringens resa, nästan lika mycket som Sörmlands.
Jubileumsskriftens författare är Barbro Nord, Karin Ericsson och Anne Kron.
Senast den 1 januari 2026 måste ni som vill fortsätta att seminera ha ansökt om ett eget tillstånd. Men som sagt, vi återkommer med mer detaljerad information.
Kostnad för att ansöka om semintillstånd är 470 kr och betalas direkt i e-tjänsten vid ansökan. Givet tillstånd gäller tills vidare, så länge inga förändringar görs i din verksamhet.
Läs Jordbruksaktuellts artikel
Bilden är från seminstationen i Alebäck. Kärlen är packade och redo för leverans till fårgårdar runt hela landet. Foto M Håård
Källa: Jordbruksaktuellt
Uppdraget är uppdelat i tre delar och i uppdraget ingår att myndigheterna ska lämna förslag på åtgärder för olika typer av djurhållning. Dessa förslag ska enligt regeringen omfatta åtgärder som kan vidtas frivilligt av djurhållare för att minska risken för smittsamma sjukdomar och främja en robust livsmedelsförsörjning. Jordbruksverket och SVA ska även särskilt analysera förebyggande åtgärder för att förhindra smittspridningen av sjukdomen blåtunga i Sverige.
Vart sjätte år rapporterar EU:s länder in referensvärden enligt art- och habitatdirektivet. Nästa rapportering sker sommaren 2025. Då behöver nya miniminivåer tas fram som motsvarar det nya referensvärdet. Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en översyn av fördelningen av miniminivåer för varg så att nya miniminivåer kan utgöra grund för beslut om licensjakt på varg 2026. I uppdraget framgår att nya miniminivåer behöver fastställas för respektive förvaltningsområde till följd av regeringens inriktning att rapportera ett lägre referensvärde för den svenska vargstammen. För att länsstyrelsernas beslut om licensjakt på varg 2026 ska kunna utgå ifrån de nya miniminivåerna behöver processen inledas nu, innan det finns ett nytt referensvärde.
Miniminivån hänger ihop med referensvärdet för en art. Referensvärdet är antalet individer av en art som behövs i Sverige för att arten ska kunna överleva långsiktigt. På regional nivå bryts referensvärdena ner till miniminivåer. En miniminivå anger det lägsta antalet individer av en rovdjursart som måste finnas i länet, eller för vargen, inom ett visst rovdjursförvaltningsområde. Sverige är uppdelat på tre förvaltningsområden; det södra, det mittersta och det norra förvaltningsområdet.
De som deltar i processen, förutom Naturvårdsverket, är viltförvaltningsdelegationerna, länsstyrelserna och samverkansråden. De tre samverkansråden ska ha kommit in med sina förslag till Naturvårdsverket senast den 29 augusti. Naturvårdsverket fastställer sedan miniminivåer utifrån samverkansrådens förslag.
Läs mer på Naturvårdsverkets hemsida. Där finns också en länk till regeringsuppdraget samt kort om vad som hänt hittills i frågan om den svenska vargpopulationens referensvärde och miniminivå.