Verifiera härstamning med hjälp av DNA

Ibland kan tvivel uppstå om vilken bagge som är far till alla lammen, till exempel när flera baggar servat i samma betäckningsgrupp eller om ”olyckan” varit framme. Ett enkelt DNA-test ger då rätt svar.

Text Kristina Räf

Anna Törnfelt, på bild ovan med en gotländsk lammunge, informerar om möjligheten att ta DNA-test på djur om man misstänker att det har blivit fel i stamtavlan. Foto: Jörgen Olsson.

Anna Törnfelt, engagerad både i Fåravelsförbundets seminverksamhet och i Elitlamm, vet att fel i stamtavlorna kan ställa till problem för såväl uppfödare som köpare av livdjur.
–I slaktlammsproduktion är det kanske inte så viktigt att lammen har korrekt far på pappret, men det är naturligtvis helt nödvändigt vid renrasig avel, säger hon.

I Sverige finns kanske inte så många besättningar med så stora betäckningsgrupper att fler än en bagge behövs, men om fårägaren i dessa fall vill vara helt säker på avkommans fäder finns möjlighet att DNA-testa lammen.

Lätt att göra fel

Ibland kan olyckan ha varit framme. Tackan lammar tidigare, eller senare, än man förväntat sig. Har någon annan bagge gjort ett olovligt besök? Eller är det jag som har slarvat? Lammet ser ut att ha ”fel” ras. Blev seminstråna förväxlade?
–Det kan vara lätt att göra fel både vid akut stress och när det gäller att föra över data elektroniskt. Börjar man misstänka att något gått på tok är det bra att veta att det går att rätta till genom DNA-test, säger Anna.

Test hemma eller utomlands?

DNA-test utförs på laboratorium – bland annat på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) eller utomlands:

• Prov till SLU (Husdjursgenetiska laboratoriet, hgenlab@slu.se) görs på blod, vilket för en enskild besättning innebär ett extra veterinärbesök, om man inte passar på att få det gjort när man ändå har besök av sin besättningsveterinär.
  Remissblanketten till SLU, som ska undertecknas av både veterinär och fårägare, rekommenderar att prov tas på alla tänkbara föräldrar (inklusive modern) i det aktuella härstamningsfallet. Det är en fördel om alla avkommor i kullen DNA-typas.
Blodprov (1–3 ml) tas i rör. Proven, tydligt märkta med djurets namn/ ID-nummer, bör sändas samma dag per post eller förvaras i kylskåp tills de kan skickas.
• VHLGenetics i Nederländerna tar emot prov från blod, sperma och nossekret, också enligt en förbeställd blankett.

Seminbanken har testat alla varianter

På förbundets ”seminbank” har man nu flera års erfarenhet av DNA-testning av presumtiva seminbaggar. Den görs rutinmässigt i samband med övrig screening för ett antal sjukdomar. Olika provmaterial har använts år från år – blod, sperma eller nossekret – och både SLU och VHLGenetics har anlitats.

Vad passar den enskilde fårbonden?

Anna har själv använt sig av DNA-testning på egna djur hemma på gården Ollajvs på Gotland (gotlandsfår, förstås, ett hundratal tackor). Hon har beställt provtagningskit från VHLGenetics i Nederländerna.
–Det innehåller information och allt man behöver. Ett prov på djurets nossekret tar med en topssticka och skickas till VHL i ett vadderat kuvert. Det är en mycket enkel procedur som man lätt gör själv, säger hon. Svar kommer efter ungefär en månad.

Vad kostar det?

För provtagning av blod: 850 kronor (inklusive moms) per prov (SLU), plus veterinärkostnad.
Topsning av nossekret: cirka 600 kronor/prov (VHL Genetics) plus porto.

Genteknikens möjligheter

DNA-tekniken används redan internationellt för att kartlägga ärftlighet för både ont och gott hos lantbrukets djur och sällskapsdjur. Hos får testas för bland annat anlag för sjukdomar som scrapie, respektive resistens mot inälvsparasiter.

Under betäckningen hoppade en svart finullsbagge in till en betäckningsgrupp med renrasiga leicestertackor. Exakt fem månader senare nedkom denna leicestertacka med ett leicesterlamm och ett svart finullslamm. För bonden är det ganska självklart att det inte är samma far till båda lammen, men om detta ska kunna registreras i Elitlamm måste man veta säkert. Enda sättet att göra det är att ta ett DNA-test. Foto: Einar de Wit

”Dyrt men ändå värt sina tusenlappar”

Hos Thomas Englunds helsingefår var olyckan framme med besked. Gårdens fyra baggar lyckades samtidigt ta sig in i olaga tid till tackgruppen. Den bästa tackan födde därefter två lamm. Men vem var fadern?

–Jag hade naturligtvis inte en susning om faderskapet hos de lamm som föddes därefter, säger Thomas Englund, distriktsveterinär i Dalsland. Det var extra förargligt eftersom jag som tidigare ansvarig för rasens genbank verkligen värnar om korrekta stamtavlor, ett absolut måste i en liten avelsbesättning.

Stort intresse för genbanksdjur

Thomas intresse för genbanksdjur började med gula ankor, tills någon med en lätt knuff fick honom över till får – ”du som är född i Hälsingland borde väl ha helsingefår” (rasföreningen rekommenderar gammaldags stavning för att markera rasens äldre ursprung).
–Jag letade land och rike runt efter tackor med intressant härstamning och köpte så ofta jag kunde.
Det var för drygt 20 år sedan. Idag har han vad han själv kallar en hobbybesättning på 16 helsingetackor och fyra baggar på sin gård Bergane i Dals Långed.

Vad göra?

Efter baggarnas oplanerade besök nedkom gårdens bästa tacka med två lamm, fader en av fyra möjliga. Vad gör man då? Skickar lammen till slakt?
–Det tyckte jag vore synd, säger Thomas. Jag visste ju genom mitt jobb att SLU gjorde gentest på lantbrukets djur, men tanken på kostnaden, 850 kronor per prov, kändes hög. Men eftersom dessa två lamm hade potential att betyda mycket i aveln bestämde jag mig för att det fick kosta.
Blodprov togs på tackan, på de fyra baggarna och på lammen och skickades till SLU. Svar kom efter tio dagar.
–Det var väl värt ett antal tusenlappar för att få rätt i stamboken och två fina lamm kvar i besättningen.

I en liten besättning blir alla djur individer med namn. Veterinär Thomas Englund döper sina helsingefår efter olika teman varje år. På bilden i fårhuset syns han med Åkra (tema åker och äng) och Siga (tema orter runt Varberg). Foto: Thomas Englund.